Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Dyrt att ta hand om läkemedelsrester – men inget mot att göra havet friskt

Åke Jönsson lyfter problemet med medicin som hamnar i vattendragen och till slut i havet.Bild: Gorm Kallestad
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
När vi medicinerar och mår bra är det andra som mår sämre.
Problemet gäller läkemedelsrester. Det förskrivs mer och mer läkemedel. Ångestdämpande, sömnmedel , värktabletter, penicillin och p-piller. Alla utskrivna för speciella behov.
När läkemedel gjort sin verkan i kroppen börjar problemen. Vi får läkemedelsrester. Det vill säga: kroppen har fått mer medicin än den behövde.
Vad händer då med dessa restprodukter? De sköljs bort via vår urin i toan till avloppet och till ett avloppsreningsverk som inte kan rena bort dessa rester.
Vad händer då med dem? De påverkar hela det marina systemet. Exempelvis gör ångestdämpande preparat fiskar slöa – de påverkar lusten att leka och fortplanta sig. Penicillin gör fiskar känsliga för infektioner. P-piller kan slå ut testiklar och äggstockar med sterilitet som följd.
Vad görs då åt detta? Ja, inte mycket. Det finns speciella metoder som tar bort läkemedelsrester. Dessvärre finns det inte så många sådana anläggningar. Än.
De är dyra och det blir en prioriteringsfråga. Kanske.
Vad är då orsaken till problemet?
Har man ett överskott på verksam substans som hamnar i våra åar och bäckar och så småningom i havet då har man väl en överdosering.
Lämpligast vore kanske att ha en bättre kalibrering vad det gäller förskrivning och behov. Att i de fall det går fördela dosen över tid. Då slapp man kanske peaken efter 2 till 5 timmar efter intag. Det utsöndras mycket verksam substans till urinen då.
Ordineras man ett antal mediciner med känt innehåll och styrka är det fullt möjligt att göra en analys på restvärdena som levereras till urinen. Man kan jämföra värdena och korrigera doseringen.
Det är dyrt och krångligt. Men det är ingenting mot vad det kostar att ta hand om problemet i slutändan. När det når havet.
Vad kan göras?
Kan läkemedelsindustrin medverka med något? Till exempel större spann i dos och styrka? Redan känt är att ozon neutraliserar paracetamol (aktiv substans i alvedon och panodil). Är det möjligt att använda sig av andra system, till exempel UV-ljus och ultraljud, dessa i kombination med ozon?
Kan man tillsätta en substans i tillverkningen , som inte skadar själv, och tillsätta en annan substans i reningsverket som neutraliserar varandra? Kvar blir då en ofarlig substans.
Finansieringen då? Vi som privatpersoner betalar pant på burkar och a gifter på däck och så vidare. Nog borde läkemedelsindustrin åläggas en miljöavgift och få betala för effekten av sina produkter. Deras strävan, liksom vår, borde vara ett rent vatten. Det borde vara allas prio ett.
Nu tar vi oss rätten att tillåta andra att må sämre för att vi ska må bättre.
Åke Jönsson Limhamn
Gå till toppen