De startade med ”Vals till döden”. Och som extranummer kom ”Och senare gick vi på begravning”.

Ändå finns det få artister vars musik lever så passionerat som Kajas.

Trion med fiol, dragspel och kontrabas har nu existerat i tretton år och lött ihop sin egen världsmusik, eller snarare Europamusik. Kaja lirar sina egna kompositioner där balkanskt, klezmer och romskt lever som en enhet, då och då färgad av svensk och irländsk folkmusik.

Livet Nord, Camilla Åström och Daniel Wejdin är tre maximalt samspelta virtuoser som kan sina innehållsrika låtar utan och innan. De tre behöver bara byta en blick för att förstå varandra, töja lite extra på takten på ett visst ställe eller trycka till med lite mer kraft.

Låtarna med sina starka, sångbara och vackra melodier är harmoniska och liksom avrundade, men samtidigt fulla av känslor. Samma låt kan pendla mellan upphetsat driv och stilla romantiska stunder. Instrumenten flätar sig kring varandra i diverse listiga stämmor, musiken känns luftig och tätlimmad på samma gång.

Fiolen och dragspelet står för drillarna och glittret, men Daniel Wejdins bas sätter lika mycket av stämningen, tonen. Han kan skapa den skiraste atmosfär med lätta smekningar av strängarna eller ge det hela en extra rytmisk skjuts med slap bass-teknik och knackningar i basens sarg.

Kaja varierar också soundet på olika sätt, med bland annat handklapp och pizzicatoknäppningar på strängarna. I sviten ”Infinitus” från årets album ”Origo” spelar Camilla Åström piano och på Victoria plockades ett afrikanskt tumpiano fram ett par gånger och processades och loopades.

Känslighet och kraft. Allvaret och högtidligheten i mycket av musiken balanseras av både finurliga titlar som ”Dubbel espresso och en kondisbit”, ”Pastellen gråter” och ”Fyra byråkrater och en brandtrappa” och av ett kul, avslappnat och familjärt mellansnack på scenen.