Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Pennan mot fjädrar och fejk.

Visst blir en fjäder lätt en höna. Eller tidningsanka. Men SVT:s nya charmoffensiv ökar knappast tilliten till seriös journalistik.

En fjäder blir snabbt en hel hönsgård.Bild: Claudio Bresciani / TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Ett pojkstreck. En fjäder i sovande morfars mun. En vettskrämd man som vaknar och vrålar och hoppar runt.
Det blir ett klipp på sociala medier, det sprider sig som en löpeld med kommentarer som ”galen”. Sedan påpekar någon att hönor lever under vidriga förhållanden – alltså kan hönsfjädrar vara smutsiga. Kanske farliga? Och så snurrar nyheten om svensk fågelhållning kring klotet – USA, Ryssland, Thailand – och får hashtaggen #hengate. Naturligtvis slutar det hela i Donald Trumps ”last night in Sweden”.
Där dyker texten upp i rutan:
”Om ingen ifrågasätter kan vad som helst bli en sanning. Saklig journalistik har aldrig varit viktigare.”
En fjäder blir bokstavligen en hel hönsgård i den här – fiktiva – filmen som plötsligt dyker upp i rutan på SVT. Visst, så kan det gå till. Men varför SVT väljer att lyfta public service med en kampanj som denna är inte helt lätt att förstå.
VD Hanna Stjärne kallar den en spegel mot samtiden och skriver att SVT här vill stå upp "inte bara för SVT:s journalistik, utan för all god journalistik i Sverige … [och] … för alla journalister runtom i Sverige som med saklighet och opartiskhet som ledstjärnor varje dag försöker komma så nära sanningen som möjligt". För att saklig journalistik är oumbärlig för en väl fungerande demokrati.
Sant. Och viktigt. Men journalister brukar få lära sig show, don't tell, visa det du vill ha sagt, använd exempel. Här gör SVT reklam för sin journalistik med en påhittad nyhet – utan att ens förklara hur professionella journalister hade gjort skillnad när ryktet skenade på sociala medier.
Minns Margaret Thatchers ord om makt: Being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren't. Om du måste tala om att du är en lady går det att misstänka att du inte är det.
Bästa reklamen för seriös journalistik är seriös journalistik.
En fjäder kan bli en hel hönsgård och fort går det. Som i rövarhistorien om svensken, människoköttet och klimatet. Och äras de som äras bör, det är kontrollsajten EU vs Disinfo och min kollega Patrik Oksanen på Hudiksvalls Tidning som här har följt fjädrarna.
Det började med en provokativ rubrik i ett mässprogram, som vreds till och slutade som ett bevis på det liberala svenska samhällets kollaps: i klimatkrisens namn är vi redo att äta upp varandra.
Ett perfekt exempel på viskleken.
I början av september talade beteendevetaren Magnus Söderlund, professor i företagsekonomi, på en mässa om framtidens mat under rubriken ”Kan du tänka dig att äta människokött?”.
Pratshowen Nordegren & Epstein i Sveriges Radio nappade på temat och frågade ”Borde vi börja äta katter, myror eller människokött?” Ämnet togs också upp i TV4 och svaret på frågan gavs: nej. Söderlund forskar om tabun – han lanserar inte nya matvanor – och vill förstå ”vad det är som gör att man inte vill göra en viss sak”. Det blir tydligt att när det gäller att äta människa finns rentav tre sådana spärrar: att döda, att vanhelga en död och att äta något man inte brukat äta.
Äta människokött? Nej, verkligen inte.
Men extremhögerns sajter Fria Tider och Samhällsnytt spann vidare och nådde snabbt över Atlanten där Epoch Times påstod att en svensk forskare förespråkar människokött för att möta matbrist som följd av klimatförändringar. Nästa steg är att ryska Sputnik News hävdar att en svensk professor på allvar diskuterar tanken att äta upp folk för att rädda klimatet. Amerikanska Fox News och Breitbart News hänger på, lite oklart exakt hur ryktet går, därefter följer artiklar i flera ryska medier där detta behandlas som en seriös nyhet, vilket mynnar ut i den Putinvänliga Dmitrij Kiseljovs tv-show där det hela tas till intäkt för att liberalismen nu har tagit oss till den absoluta slutstationen: vi blev vildar.
Perfekt i det nya svarta narrativet om Sverige, en bild av förfall som Kreml så gärna sprider.
Kannibalism – the båttåm is nådd.
Egentligen är publiken väl medveten om att allt som medier förmedlar inte stämmer.
Reuters Institute Digital News Report 2019 uppger att nyhetsindustrin efter år av tuffa utmaningar visar tecken på återhämtning; enligt denna omfattande undersökning av digital mediekonsumtion ökar antalet prenumerationer samtidigt som förtroendet för nyhetsjournalistiken stabiliseras.
Den visar också att ungefär hälften av svenskarna litar på de medier de själva använder. Det kan läsas som att vi är sunt skeptiska – eller som ett dåligt betyg för medier generellt. Bara 13 procent uppger att de litar på nyheter på sociala medier.
Enligt Medieakademins förtroendebarometer 2019 har 65 procent av svenskarna förtroende för SR, 61 procent för SVT och 47 procent för lokala tidningen – och bara 5 procent för Twitter.
Här finns förstås en utmaning för alla seriösa medier. Att jobba med varje dag. Journalistik är en metod, ett sätt att arbeta, och ambitionen är att hamna så nära sanningen som möjligt. Att allt som står i tidningen ska vara sant.
Seriösa medier kan också ha fel – och ska rätta där det går. Seriösa medier kan också skicka iväg en fjäder – eller bli påkomna med en anka. Men seriösa medier vet också vad förtroende är värt. Att agera professionellt är det enda sättet att på sikt bevara tilliten till journalistiken. Inte PR-filmer.
Gå till toppen