Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Förortsbon. Som andra. Fast ändå inte.

Boende på Drottninghög i Helsingborg flockades kring kronprinsessan Victoria i vintras.Bild: Johan Nilsson/TT
Egentligen är det inget speciellt med en forskare som ger sig ut i verkligheten. Det är ju vad vetenskapsmän gör. Undersöker verkligheten och drar slutsatser.
Ändå är Peter Esaiassons Förorten – ett samhällsvetenskapligt reportage (Timbro förlag) ett berömvärt projekt. Denne statsvetarprofessor och hans team har ägnat två år, tretusen enkätintervjuer och närmare tusen samtalsintervjuer åt studier av de boende i Bergsjön och Hjällbo, två av de nio göteborgska stadsdelar som finns med på polisens lista över ”utsatta områden”.
Resultatet är inte revolutionerande, men i högsta grad intressant. Det är trots allt ganska sällan som förortsbornas tankar och erfarenheter samlas, struktureras och blir till lärorik läsning för, med Esaiassons ord, alla dem som tror sig veta ”hur det ligger till”.
Ta bara första punkten bland professorns 19 observationer: Förorten är inte som i Sverige i övrigt. Inget sensationellt i det påståendet, inte heller i uppgiften att mellan 70 och 95 procent av de boende är födda i andra länder eller har föräldrar som är det. Men forskarens faktapåstående att 20–25 procent av de boende i Bergsjön och Hjällbo talar en svenska som i bästa fall kan kallas bristfällig, är matnyttigt vetande för dem som vill förändra i utsatta områden.
Somliga av Esaiassons observationer kan på ytan låta som rena plattityder, truismer. Som att Det är mer komplext än ”svenskar” och ”invandrare”. Ändå kan utgångspunkten vara viktig.
Malmö stad kan stoltsera med att det i kommunen bor människor från 186 olika länder (år 2018). Det är ett tecken på att städer med en stor invandring – som Malmö, Helsingborg och Landskrona – inte bara uppvisar mångfald utan också har särskilda utmaningar.
Peter Esaiassons punkt 15 och 16 är spännande att lägga bredvid varandra.
Å ena sidan sägs: Förtroendet för polisen och andra samhällsinstitutioner är inte alls särskilt lågt. Kanske, noterar forskarna, har personer som flyttat till Sverige till och med något högre förtroende för de, relativt ursprungslandet, välfungerande institutionerna i Sverige.
Å andra sidan konstateras: Däremot har man svårt att lita på den okände andre. Social tillit, detta kitt i samhället som ofta beskrivs som så väsentligt i välmående samhällen. Men förortsborna litar mer på svenskar eller göteborgare i allmänhet än på boende i Bergsjön och Hjällbo i allmänhet.
Det förväntade mönstret – att folk har större tillit till människor i grannskapet – stämmer alltså inte i förorterna. Anmärkningsvärt, noterar Esaiasson.
Då är det hoppingivande med statsvetarens artonde och nästsista observation: Bostadsbolagen är den starkaste sammanhållande kraften.
Samhällen behöver starka, trovärdiga och legitima samordnande aktörer som ser till att regler följs och att regelbrytare bestraffas. Ty förortsborna vill ha mindre skräpigt omkring sig, de vill ha ordning och laglydnad och välordnade kvarter.
Sådana starka aktörer finns också, enligt professor Esaiasson. Bostadsbolag, kommunägda som privata, gör tunga insatser för trygghet och trivsel. De är bäst lämpade att fungera som skapare av positiv social kontroll. Nu har bolagen forskarord på det också.
Gå till toppen