Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om invandringspolitik och palliativ vård.

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Dubbelmoral om familjeåterförening.
Moa Berglöf skriver (11/10) kloka saker om Socialdemokratins sorgliga utveckling när det gäller hävdandet av humanitära etiska principer i asylfrågan.
Från socialdemokratiska företrädare med Stefan Löfven i spetsen framförs en obehaglig blandning av skryt över flyktingmottagandet 2015 och ett gnällande över alla problem som dessa flyktingar ställt till med. Det brukar nämnas att Sveriges flyktingmottagande haft stora brister. Vari dessa brister bestått lämnas oftast outtalat, men med en underförstådd mening att vårt land saknar resurser och att landets invånare blir lidande. Sant är att svenska staten, regionerna och kommunerna i stor utsträckning har skött mottagandet och integreringen av de asylsökande som om de representerade ett samhälle på gränsen till ekonomisk och social kollaps och endast kunde erbjuda asyl till priset av svåra umbäranden för landets befolkning.
Ett flagrant exempel på statens dubbelmoral visade sig när den lagstadgade rätten till familjeåterförening började aktualiseras.
En avgörande del av den process som skulle ske för att familjeåterförening skulle bli möjlig var att en intervju skulle ske vid någon av de ambassader som utrikesdepartementet anvisade. Generöst nog var fem, sex ambassader runt Syrien utpekade för detta ändamål. Saken var bara den att syriska flyktingar inte släpptes in i något av de länder som UD anvisade. Familjeåterföreningarna gick i stå. Den sociala och psykologiska tyngden av detta agerande föll på de flyktingar det gällde och på de olika civila krafter, grupper och enskilda, som genom frivilliga och oavlönade insatser har sett till att flyktingmottagandet i Sverige inte har blivit en katastrof. Först efter långvariga påtryckningar öppnade UD en möjlighet för familjerna som fått bo kvar i krigszonerna i Syrien att få komma till Khartoum i Sudan för intervju.
Mängden av sökande och den otillräckliga kapaciteten vid ambassaden i Khartoum ledde i många fall till årslånga väntetider.
Jan Stensson
Palliativ vård saknas.
Håller med läkarna som jobbar med palliativ vård (Aktuella frågor 14/10) om att vården är bäst i Region Skåne.
Problemet är att Trelleborgs sjukvårdsdistrikt inte har specificerade palliativa slutenvårdsplatser sedan december 2015.
Allmänt sägs det att det är på grund av sjuksköterskebrist, men 2016 utannonserades sex lediga tjänster till den palliativa avdelningen i Trelleborg och då sökte cirka 30 kompetenta sjuksköterskor. När de kom till anställningsintervjun fick de inget besked om när anställningen skulle börja. Det var sjuksköterskor med kompetens och erfarenhet, men de tog tillbaka ansökningarna eftersom de inte kunde säga upp sina tjänster när de inte fick besked om när avdelningen skulle öppnas. Efter detta har flera beslut tagits om att öppna avdelningen, men inga jobb har utannonserats, så det har endast varit ett spel för gallerierna.
Det har ordnats flera manifestationer i Trelleborg för att vårdplatserna skulle öppnas och på dessa möten har vi fått löften, men inget har hänt.
Region Skåne har som målsättning att det skall vara lika vård var du än bor, men så är inte fallit med denna slutenvård och det är mycket ledsamt för de svårast sjuka, de döende patienterna i Trelleborgs sjukvårdsdistrikt som inte får den vård de har rätt till.
Inga-Lill Högfeldt
Gå till toppen