Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Östersjötorsken torskade inte. Fiskestopp förlängs.

Torsken, försvinnande god.Bild: Björn Larsson Rosvall/TT
Det blir fortsatt stopp för torskfiske i östra Östersjön under hela nästa år. Glädjande nog.
Uppgörelsen mellan EU:s fiskeministrar som blev klar i Luxemburg sent på måndagskvällen innebär att endast en bifångst på maximalt 2 000 ton torsk är tillåten under 2020. Med bifångst avses torsk som oavsiktligt fångas vid fiske efter andra fiskslag.
I västra Östersjön sänks kvoten för torsk med 60 procent och för sill med 65 procent – torsken är dessvärre inte det enda beståndet som är allvarligt hotat. Och det ena hänger ihop med det andra.
Sill och skarpsill har länge trålats i industriell skala och nästan hela fångsten går till fiskmjöl, som används till mat åt minkar eller åt lax i norska laxodlingar. Därmed blir torsken utan mat och i takt med att bestånden av sill och skarpsill minskat har Östersjötorskens medelvikt också sjunkit kraftigt.
I juli i år bedömde EU-kommissionen att situationen var så allvarlig att torskfisket i Östersjön stoppades. Beskedet från Luxemburg om att detta stopp nu förlängs är välkommet för alla som värnar om Östersjön i allmänhet och torskbeståndet i synnerhet.
Uppgörelsen innebär att kvoterna för torsk och sill i västra Östersjön inte sänks fullt så mycket som EU-kommissionen föreslagit. Sverige hör till de länder som ville se hårdare restriktioner, men den ansvariga svenska ministern, Jennie Nilsson (S), var trots allt nöjd med utgången av förhandlingarna:
"Vi har kommit fram till ett resultat över förväntan, i mitt tycke", kommenterade hon.
Enligt Nilsson ligger de kvoter fiskeministrarna enats om inom ramen för vad det internationella havsforskningsrådet ICES på vetenskaplig grund rekommenderat.
Att torskbeståndet är hotat beror inte enbart på överfiske. Den ökande syrebristen i Östersjöns djupare delar spelar också in, liksom att förekomsten av sälparasiter, som drabbar torsken, ökat i området öster om Bornholm där torsken leker, för att ta två exempel.
Framgången i Luxemburg var långt ifrån given. Länder som Tyskland och Danmark ansåg att EU-kommissionens förslag var alltför långtgående och att de föreslagna kvoterna skulle gå ut över fiskenäringens ekonomi.
Och så är det naturligtvis. I det korta perspektivet – som är just kortsiktigt.
För den som värnar om ett långsiktigt, biologiskt och ekonomiskt bärkraftigt fiske, inser också att radikala åtgärder är av nöden. Inget är farligare för fiskenäringen och yrkesfiskarnas levebröd på sikt än utfiskning. Om fiskbestånden tillåts kollapsa, då om inte förr kommer yrkesfiskare och alla andra som är beroende av vad havet ger att se sitt levebröd gå förlorat.
Det får ses som en betydande framgång att EU kunnat enas om så pass långtgående åtgärder i denna omstridda fråga. Långt om länge har situationens allvar gått upp för politikerna. Dessvärre kunde fiskeministrarna inte enas om hur kontrollen av att torskfiskestoppet och kvoterna efterlevs ska fungera. Den frågan sköts på framtiden.
"Mindre än en procent av alla fisketurer kontrolleras i dagsläget så det här är ett jätteproblem. Och vi vet ju också att utkast, det vill säga att man slänger tillbaka fisk i haven, fortsätter att ske trots att det är förbjudet enligt landningsskyldigheten", säger Karin Glaumann, fiskeexpert på Världsnaturfonden, till Ekot.
Kvoter på ett papper är inte till någon större glädje om de inte följs. Det är viktigt att EU snarast möjligt också kan enas om fungerande kontroller.
Det är gott med torsk. För gott för torskens eget bästa. Men det finns trots allt hopp om livet för Östersjöns hårt ansatta fiskbestånd.
Gå till toppen