Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Välförtjänt, Atwood.

Margaret Atwood.Bild: Alastair Grant
Margaret Atwood är det namn jag år efter år lyfter fram i Nobelpristider. Det priset har den snart 80-åriga kanadensiska författaren ännu inte fått, men det brittiska Bookerpriset får hon nu för andra gången. Hon delar det med den brittiska författaren Bernardine Evaristo.
Bookerpriset smäller också högt. Och är så välförtjänt.
Atwoods Tjänarinnans berättelse från 1985 om kvinnornas öde i den kristet fundamentalistiska staten Gilead, som tagit över merparten av USA i en mörk framtid, har blivit både opera, film, balett och hyllad tv-serie: The Handmaid's Tale. Med två uppföljande säsonger.
Hennes egen uppföljare The Testaments, på svenska Gileads döttrar, är så mycket bättre än tv-seriens.
Här lyckas hon blåsa liv i figurerna runt de utnyttjade kvinnorna, ge dem egna berättelser och bevekelsegrunder.
Också dessa är människor, också de känner fruktan. Också de blir offer för systemet. Till och med de som var med och skapade den patriarkala diktaturen.
Revolutionen äter sina barn.
Heidi Avellan
Gå till toppen