Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Moa Berglöf: Känslostyrt parti går till stämma.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
På torsdagen inleder Moderaterna sin partistämma och det är ett parti i desperat behov av mening och riktning som samlas på Aros kongresscenter i Västerås. Under fyra dagar ska ombuden försöka svara på både sina egna och andras frågor, och staka ut politiken för åren som kommer. Vad vill Ulf Kristerssons moderater? Vad vill partiledaren själv? Hur ska Moderaterna lyckas lyfta sig från den tredjeplats som väljarna tycks ha bestämt sig för att hålla kvar partiet på, trots partiledarbyte och politisk helomvändning?
Det är en tung uppgift som väntar. För fortfarande fem år efter att Fredrik Reinfeldt (M) lämnade statsministerposten och försvann från politiken lyser svaren med sin frånvaro.
Så kommer det förstås inte att låta i Västerås. Den som lyssnar på Ulf Kristersson kommer istället få veta att partiet nu i själva verket har hittat tillbaka till sina rötter efter år av förvisso välment men felaktig moderat politik. Och den som mot förmodan har orkat läsa igenom de över tusen sidor stämmohandlingar som ska tröskas igenom i Västerås torde vid en första anblick vara benägen att hålla med. De reinfeldtska partiledaråren har nästintill helt suddats ut och de nya Moderaterna har blivit ett undantag i partihistorien. Ur askan lyfter nu istället det gamla högerpartiet.
Det är ingen slump att den första propositionen som ska behandlas vid helgens stämma inte handlar om jobben, som för två år sedan, utan om lag och ordning.
Men i stämmohandlingarna syns inte bara de konkreta och redan aviserade kraven på högre straff, hårdare piskor och i enlighet med idén om att lyckas bilda oheliga riksdagsallianser ett större fokus på nationsgränser. Bland sidorna träder också en ny sorts moderater fram, präglade av oppositionsrollens behov av att trumma in negativa budskap och lockade av populismens våta finger i luften. Känslostyrda politiker, övertygade om att vägen till väljarnas hjärtan är att bejaka såväl sina egna som andras känslor av att allt håller på att gå utför. Och att det som krävs är snabba svar.
Är det här vad Moderaterna vill vara?
I det mörkblå parti jag växte upp och som dagens moderater nu säger sig ha återuppväckt grundade sig politiken inte på känslor utan på ideologi, på forskning och på beprövade metoder. Den konservativa synen på politiken – som också präglade de ljusblå regeringsåren – låg också till grund för själva sättet partiet tog sig an frågorna. Långsamt, och långsiktigt.
Det parti som nu samlas i Västerås är ett annat. Fem år efter den tappade regeringsmakten återstår det fortfarande att se vilket.
Gå till toppen