Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Operetten lever, men musikalen har tagit över

Det är inte heller så att operetten helt försvunnit, även om utrymmet för den krympt, skriver Torgny Nilsson på Malmö Opera.Bild: Peter Frennesson
Svar till Ulf Irheden, Sydsvenskan 10 oktober.
Det är riktigt att Malmö kallades ”Operetternas stad”. På 50-och 60-talen satte regissörer som Max Hansen och Ingmar Bergman och artister som Jarl Kulle och Maj Lindström staden på den musikaliska kartan med ett pärlband av framgångsrika uppsättningar – Vita hästen, Glada änkan . Men redan på 70-talet började en ny tendens skönjas. Gösta Folke, legendarisk chef på dåvarande Malmö stadsteater 1960-1977, var inte bara en stor operettregissör. Han var också ansvarig för att hämta nyskrivna musikaler från USA till Sverige, som Europapremiären på Hello Dolly 1965, Cabaret 1970 och Zorba 1971. Så sakteliga ersatte musikalen operetten genom succéer som La cage aux folles 1985, Kristina från Duvemåla 1995 och Jesus Christ Superstar 2008. Malmö har nu blivit musikalernas stad, dit musikalälskare från hela södra Sverige vallfärdar, inte minst till storsatsningen Skönheten och odjuret nu i höst.
Det är inte heller så att operetten helt försvunnit, även om utrymmet för den krympt. Som du nämnde gjorde vi en uppsättning av Jacques Offenbachs Pariserliv 2009 och Operaverkstan gjorde en version av hans Pierrette & Jacquot 2014. Den 14 februari nästa år har vi sedan premiär på Offenbachs kanske mest berömda operett, Orfeus i underjorden, med Loa Falkman som Jupiter och Rickard Söderberg som Allmänna opinionen.
Jag hoppas du får möjlighet att se den.
Torgny Nilsson Pressansvarig Malmö Opera
Gå till toppen