Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Alain Lemaire

Den välkände krogprofilen och Malmökrögaren Alain Lemaire har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 72 år. Han sörjes närmast av sina två döttrar Linda och Erika.

Alain Lemaire (1946–2019).Bild: Julia Lindemalm
Allt var precis som vanligt. La Couronne, fullt hus, Alain innanför bardisken i sin franska fluga. På strålande humör. Han hade erbjudit sig till dottern Linda, som nu driver krogen, att han kunde hjälpa till. Det handlade om en mottagning för ett femtiotal personer lördagen den femte oktober mellan ett och halv fyra.
Han hade till och med sagt att han ville det lite för min skull. Det var nämligen min mottagning och han konverserade som vanligt, berättade om sitt liv, jag har fått massor av samtal från människor, anhöriga och vänner till mig och Siv, som berättat om vilken trevlig fransysk svensk som konverserade dem när de hämtade sina öl och vinglas i baren.
Det blev precis som jag ville ha det. Och det var så roligt att kunna få introducera en av Malmös starkaste krögarprofiler för mina långväga gäster som inte kände honom.
Jag hann också prata länge med honom medan gästerna roade sig själva och han berättade om sina krogar, Chez Olga, Le Petit France, La Coeur och La Couronne, kompanjonen Staffan Asker, om framgångar och galenskaper, om ekonomiska problem och sjukdom. Han kom alltid igen.
Många har berättat om hans humor, hans faiblesse för roliga upptåg. När han drog sig tillbaka officiellt från kroglivet 2013 räknade han ut att han ”utspisat” 1 896 400 gäster under sina 54 år i krogvärlden. Och han har berättat att han bara var fem år när han sa för sin mor att han tänkte bli hovmästare.
Han blev mycket mera; köksmästare, hotellägare (Svalöv), krogägare; han blev känd som mannen som gav Malmös krogvärld en smak av Paris. Med kunnande, esprit och charm.
Att han tillhör Malmös idrottspionjärer är kanske mindre känt. Han var med och bildade två boule-klubbar, La Boule d´or och Lillens Vänner. Glad och stolt står han på en bild som nyutnämnd hedersledamot när den numera framgångsrika klubben, La Boule d´or firade sitt 40-årsjubileum i fjol. Så han förfranskade Malmö ännu mera genom att också starta klubben med samma namn som hans fars klubb hemma i Calais.
Jag hade precis hunnit skicka iväg ett mejl till Linda och tacka för ett strålande arrangemang både på eftermiddagen och senare vid en middag på kvällen en trappa ner på La Couronne. Om utsökt makt och underbara viner. Jag hann också skriva att hon skulle tacka Alain för att han ville vara med och förgylla min dag.
Någon timma senare fick jag veta att han hittats död. Chocken vill inte släppa taget om mig.
Så levande på lördagen bland gästerna och sorlet - och så borta mindre än en vecka senare. Jag fattar det inte. Min tillställning råkade bli denne kroglegendars sista uppvisning på den arena han behärskande till fulländning.
Jag vet hur glad och stolt han var när hans Linda köpt tillbaka La Couronne och den återfick sin franska stil och smak. Vi är många som är glada för det. Bara jag bli kvitt min förkylning skall jag ta mig dit igen och äta en riktig fransk middag till Alains ära.
Au revoir, Monsieur!
Åke Stolt
Gå till toppen