Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lokal debatt: Här krävs att man dyker ner i forskningen

Robert Wenglén och Fredrik Axelsson (M) skriver om Lommas placering i Lärarförbundets skolrankning.Bild: Ove Jonsson
Med anledning av Emma Leijnses tolkning av Lärarförbundets ranking och att Sydsvenskan avser att göra en storsatsning på skolan finner vi anledning att göra några påpekanden. Inledningsvis vill vi klargöra att det finns många lärare i Sverige som gör ett fantastiskt arbete, oberoende av elevernas socioekonomiska förutsättningar. Vidare, att Lärarförbundet driver fackliga frågor, via sin ranking, ligger i sakens natur, men om man vill svensk skola väl är en tilltro till denna ranking mycket farlig.
Om man vill bedöma en skolhuvudmans prestation behöver man hålla isär input, transformation och output. Inte minst om man som Leijnse påstår att ”de tidigare toppkommunerna har helt enkelt bättre elever än de har skolor”. Att Leijnse intresserar sig för den värdeskapande delen (transformationen) är i sig välkommet. Att hon använder Lärarförbundets ranking för detta är inte lika imponerande.
Lärarförbundet använder huvudsakligen inputvariabler för att bedöma bästa skolkommun. Om en huvudmans prestation i första hand bedöms utifrån hur mycket resurser man tillför vinner vänsterorienterade kommuner alla dagar i veckan. Skulle alla huvudmän dessutom använda Lärarförbundets ranking som ett rättesnöre blir det per definition ”a race to communism”, där ständigt mer resurser behöver finansieras med högre skatt till dess att vi har 100 procents skatt.
Vidare, när man bedömer en huvudmans prestation bör bedömningen i första hand relatera till uppdraget. I skollagen står att utbildningen ”syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”. Det står inte att syftet med utbildningen är hög lärartäthet till höga löner.
Att bedöma en huvudmans prestation utifrån outputvariabler – hur väl eleverna når kunskapsmålen - är betydligt bättre. Denna del har Lärarförbundet helt släppt i och med likvärdighetsindexeringen. Samtidigt kan man inte bortse från att kunskapsresultaten i de socioekonomiskt starka kommunerna till en inte ringa del kan förstås som ett resultat av att eleverna kommer till skolan, lyssnar till läraren, gör sina uppgifter, inklusive läxor. Eleverna medverkar i värdeskapandet. Flit betalar sig, även i skolan.
Om man, som Leijnse tycks vara, är intresserad av huvudmannens bidrag till en framgångsrik skola krävs alltså mer än en högst tveksam tolkning av en ovetenskaplig ranking. Här krävs att man dyker ner i forskningen om värdeskapande processer i skolan. Att tro att den resan leder till en klar bild av hur man bör ranka skolhuvudmän är vi inte så hoppfulla om. Vårt råd är att hålla fokus på att professionen ständigt för en dialog och reflekterar kring hur varje lärare, på bästa sätt och utifrån kunskapsmålen, ska ge stöd och stimulans till barn och elever så att de utvecklas så långt som möjligt. Att professionen prioriterar att på djupet intressera sig för hur man skapar mer pang för pengarna och därigenom stärker allmänhetens tilltro till professionen. Då får vi en positiv spiral.
Robert Wenglén (M) Kommunstyrelsens ordförande i Lomma
Fredrik Axelsson (M) Barn- och utbildningsnämndens ordförande i Lomma
Gå till toppen