Vi ses hemma i mamma Ingrids lägenhet vid kajen och tittar på familjebilder. Det är en stor familj, men den skulle egentligen ha varit ännu större.

– Min ena tvillingdotter föddes död, berättar Anna Bystedt som har bearbetat sorgen genom att prata av sig, överallt, i sina föreläsningar och till och med för vilt främmande på bussen.

Ett par år tidigare höll hon på att mista förstfödda sonen, som kom 13 veckor för tidigt. Hon har varit med om mycket elände i livet, men har alltid rest sig igen. När hon var 18 år drunknade hennes pojkvän i en segelolycka i Skanör.

– Jag grät hemma på rummet i två veckor. Ju mer sorgligt jag är med om, desto mer uppskattar jag varje dag. Jag har tur som fått lära mig att allt ordnar sig – hemma pratade vi om allt.

Därför var det en stor sorg när hennes pappa gick bort för tio år sedan. Han drev kontorsmaskinföretaget Skrivklart i Lund, men hade alltid tid för familjen. Av honom ärvde Anna Bystedt humorn och sitt spexiga humör.

– Familjen är viktigast av allt. Vi är fyra generationer tjejer här i Lomma hamn. Mina döttrar Ebba och Martha hänger ofta här hos mamma, vi har följts åt som grannar även i Bjärred. Mina bröder bor i Malmö, Lund och Bjärred - i Småland har vi ett stort hus där alla ses.

Anna ville bli flygvärdinna, och ha många barn som sin mamma. Check. Hon älskade snacka i flygplansmikrofonen och sadlade i 40-årsåldern om till radiopratare. Check. Hon har också gjort dokumentärfilmer, bland annat om en 83-årig lantbrukare från Svalöv som flyttar till Frankrike för att bli olivbonde. Det är aldrig för sent att förverkliga sina drömmar.

– Jag vill inte styras av hur gammal jag är, jag har mer att uträtta. Jag är nyfiken som fasen och vill lära mig nya saker. Nu har jag precis börjat på skrivarlinjen på Österlens folkhögskola, nästa höst blir det manusskola.

Bodil Malmsten inspirerar, men Anna Bystedt vill uppfinna en egen genre när hon skriver om livet. Hon gillar kontraster i sitt berättande, det ska vara både djupt och roligt.

I somras fick hon bekräftat att hon kan skriva på rim. Då nominerades hennes och skånska dansbandet Perikles "På andra sidan gatan" till Årets dansbandslåt och det var så roligt att Anna nu skrivit en låttext till, som hon hoppas framförs i tv nästa år om allt går vägen.

Hon beskriver en lycklig barndom med föräldrar som höll ihop och pussades varje dag i 63 år. Kärlek, ödmjukhet, respekt och humor, blev Annas mantra. För sju år sedan skilde hon sig men vänskapen består. Nu lever hon tillsammans med elva år yngre Albert.

– Jag tycker det är galet, han bara skrattar. Han kommer ursprungligen från Fijiöarna, är också skild och har barn. En vän fick ihop oss, vi började skriva till varandra, blev jätteförälskade och pendlade till varandra i två år, innan han flyttade ned från Lindesberg. Jag hade hellre sett att vi åldras ihop, jag vill ju flytta till Frankrike och skriva böcker i ett stenhus - han ligger efter mig, men det blir nog bra.

Allt löser sig till slut, det vet Anna Bystedt.

– Jag är orädd för ärlighet, där är jag jobbig och ses ibland som konfliktbenägen. För många är det farligt, men jag vill lösa problem och inte bära på dem. Jag följer alltid mitt hjärta och snackar mycket med mig själv, har inget filter i spegeln. Folk undrar hur man klarar alla kriser. Prata, du har alla svaren själv!

”Utan mina fyra älskade huliganer hade jag inte velat vara med. Mina föräldrar hade en livslång kärlek, därför blev det en stor grej för mig när jag och min man skiljde oss. Men vi funkade inte som föräldrar. Efter det levde jag ensam i ett och ett halvt år och vi är goda vänner i dag. Visst är det tråkigt att rasera på utsidan, men jag älskar min insida och vägrar styras av min ålder".