Forskarna kan rabbla upp åtskilliga skäl för dig som förälder eller mor- eller farförälder att läsa högt för barn och barnbarn. Språkutvecklingen gynnas, ordförrådet och grammatiken byggs upp snabbare. Barnen utvecklar sin fantasi, sin empati, de får nya perspektiv och gör sig bättre förberedda för livet. Lär sig berätta.

Som om detta inte skulle räcka. Läsningen, inte minst högläsningen, är rolig. Och mysig. Barn och vuxna kommer närmre varandra.

På måndagen börjar läslovet. Med lov att läsa. Med tid för njutning.

Läslovet är som ett grävlingsgryt, det har många ingångar. Så skriver Läsrörelsen, den ideella förening som bildades 1999 för att lyfta barns språk. Det som började som en oro för att alltför många föräldrar läser alltför sällan med sina barn – och som fick en rejäl skjuts 2016 när statsminister Stefan Löfven (S) i sitt sommartal kunde berätta att skolornas höstlov skulle byta namn. Till läslovet.

Även Läsrörelsen är som ett grävlingsgryt med många ingångar. För varje år blir nätverket större. Bokförlag, bokhandlare och bibliotek får sällskap av företag, kulturhus och organisationer. Tillsammans hjälps goda krafter åt att stimulera barns och ungas lust till läsning, berättande och skrivande. Runt om i Sverige – inte bara på biblioteken – arrangeras denna vecka mängder av läslovsaktiviteter som bokbytardagar, filmvisningar och skrivarverkstäder. Eller, som på Trelleborgs bibliotek, spökbokprat.

På DN Debatt häromdagen skrev Helén Ängmo och Ylva Gunnars, generaldirektör respektive projektledare på Skolinspektionen, att tre av fyra skolor inte följer de krav som finns på användning av digitala verktyg i matematik och teknik. Detta trots att regeringen beslutat att Sverige ska vara ledande i att ge eleverna digitala verktyg.

Ändå lär det stora problemet med digitaliseringen snarare vara det omvända. Att skärmen – på mobilen, datorn eller paddan – sällan är särskilt långt borta. Det är med barnen som med många vuxna, skärmarna stjäl tid och uppmärksamhet från andra sysslor i vardagen. Som när vi kanske borde samtala och umgås. Eller läsa.

Det ena behöver dock inte utesluta det andra, skriver Läsdelegationen i sitt betänkande Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället (SOU 2018:57). Frågan är "hur tekniken kan göras till en möjlighet till ökad läsning, snarare än till ett hot mot läsningen”.

I samma andetag bör Sverige fundera över vad Läsdelegationen kallar bristen på män som läsande förebilder. Det är väl känt att kvinnor läser betydligt mer än män, inte minst skönlitteratur. Kvinnor diskuterar mer litteratur, anordnar bokcirklar – och trivs. Flickorna socialiseras då in i läsning som en ”feminin” sysselsättning. Medan män och pojkar ofta kännetecknas av en motståndskultur, en motvilja mot läsning.

Det är en attityd som måste brytas. Ju tidigare, desto bättre. För allas skull.