Max Wiman: Nu får vi den galna avslutning som allsvenskan faktiskt förtjänar
Det såg länge ut att bli ett slutligt avsked till den allsvenska guldstriden – i stället slutade kvällen med att börja tidernas längsta (?) avsked till en ikon och fantastisk fotbollsspelare.
Det var en sådan där kväll då man önskade att många fler fått plats och vara med på Stadion, en sådan där kväll vi brukar säga att vi vill berätta om barnbarnen för.
Det handlade inte om sista matchen och en vunnen guldstrid, det handlade om att inte förlora möjligheten och när väl det var avvärjt, så var det ståpäls på hela stadion, när på något sätt Markus Rosenbergs avskedsfest började (fem matcher återstår) med makalösa hyllningar och – förstås – sången att han ska vara snäll nog att ge ett år till, men så blir det förstås inte.
Premiuminnehåll
Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.
Google Chrome
Firefox
