Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om slöjan och Sabuni.

Slöjan fortsätter att skapa debatt.Bild: Martina Holmberg / TT
Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Solidariskt med slöjförbud.
Heidi Avellan tycker (21/10) att Moderaternas förslag om slöjförbud för flickor i förskola och grundskola är dåligt. Men om flickorna slipper bära slöja från 3–4-års ålder och upp till 14–15 år, får de en chans att känna sig och se ut som sina kompisar, åtminstone under skoltid. Vill de efter den perioden i livet bära slöja är det upp till var och en.
Om inte vi kvinnor är solidariska med flickorna vilka är det då?
Birgitta Hernestam
Om slöjan vore keps.
Med ett sekulärt grepp på frågan skulle jag vilja säga att om slöja byts mot keps så faller argumentationen på sin egen orimlighet. I argumentationen för ett kepsförbud inomhus är det inte kepsen som är problemet, det är upproret mot normen.
Ett förbud mot att bära keps räddar inte en enda pojke i Sverige som lever i en osund klädkodskultur där kepsen görs till uttryck för ett uppror mot en gängse norm. Det riktiga förtrycket handlar om känslan att inte kunna välja hur man ska klä sig, om att inte få välja sitt liv. Problemet är när ett grupptryck uppstår och det outtalade kravet på keps blir tvingande och friheten kringskärs. Visst, kepsen kan provocera; det är svårt att se varför pojkar – eller vuxna män – inomhus ska dölja sin identitet med en så tråkig huvudbonad som kepsen.
Men utöver att outtalade normer för hur vissa män ska klä sig – keps på eller keps av – är illiberala, så är frågan om kepsförbud är det mest angelägna politiken kan syssla med.
Ur en sekulär synvinkel faller klädernas religiösa betydelse och då måste en slöja betraktas likt en keps. Och är keps på okej kan ett slöjförbud aldrig accepteras. Det måste stå var och en fritt att få klä sig hur som helst av vilken anlednings som helst. Som ett uttryck för att visa tillhörighet med en grupp, en personlig stil eller av privata religiösa skäl. Judarna har ju sin kippa, diskret och svår att ifrågasätta. Friheten att klä sig hur man vill måste sålunda gälla såvida det inte bryter mot någon lag, som lagen om maskering på allmän plats som ju faktiskt gör att både rånarluvor och niqab går bort.
Sedan har ju Heidi Avellan helt rätt (21/10), det är inte hur någon klär sig eller känner sig tvingad att klä sig som är problemet. Det är den underliggande kulturen i allmänhet och, när det gäller slöjan, den kvinnoförtryckande hederskulturen i synnerhet.
Så istället för signal på temat slöjförbud för skolflickor behöver unga som växer upp i hederskultur i Sverige idag känna att det finns stöd att hämta i samhällets funktioner och institutioner.
Anders Nordlund
Sabuni är tydlig.
Sabuni måste ta mer plats tycker Heidi Avellan på ledarplats (15/10) och menar att hennes premiär i partiledardebatten i SVT:s Agenda (13/10) var "förbluffande svag".
Det kan man förstås tycka om man likt tidningen mäter debattstyrka med antal ord eller inlägg, men pratmakeri är inte Nyamko Sabunis debattstil. Till skillnad från flertalet av hennes kollegor i partiledarbranschen har hon förmågan att uttrycka sin mening utan att ödsla med orden.
Einar Fjellman
Gå till toppen