Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Lundakvintetten vinner ordkriget om skolan – vi andra får slipa slagorden

Vi som är emot nedskärningar i skolan behöver se över våra slagord inför nästa skolmarsch, skriver Santiago Esparza Celorrio.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag var en av deltagarna i demonstrationen som ägde rum i Lund tidigare i oktober som en del av ett rikstäckande upprop emot nedskärningar i skolan. Jag delar förstås initiativtagarnas grundprincip, men jag vill dock vara kritisk till slagorden ”sluta effektivisera, börja investera”.
Att påstå att ta bort 114 miljoner ifrån Lunds förskolor och skolor skulle vara effektivt är den del av Lundakvintettens retorik, men knappt en del av verkligheten. 114 miljoner mindre i skolbudget betyder färre vuxna i skolan, mindre stöd till elever med funktionsvariation, minskad personaltäthet i förskolor, mindre studiero i klassrummet och mindre trygghet för Lunds elever. Jag antar och fruktar att den flummiga digitaliseringen – skolans nya heliga ko – inte kommer att påverkas av skolans nedskärningar, men vi får räkna med fler stressade familjer, mindre måluppfyllelse och fler utbrända lärare om Lunds budget för 2020 inte rivs upp. Ett kortsiktigt steg mot ett budgetöverskott, men inte mot en mer effektiv skola.
Den berömde Konfucius ska ha sagt att den som kontrollerar benämningar kontrollerar världen. Det kan vara så att Lunds skolpolitiker inte har läst Konfucius, men de vet precis hur man ska använda orden och benämningar för att presentera en nedskärning som en framgång. Ett exempel från Lunds tidigare styre: år 2017 blev Lunds barn med ett annat modersmål än svenska av med sin modersmålsundervisning i förskolan, men några duktiga skolpolitiker i barn- och skolnämnden skrev en text där man informerade föräldrarna om att man skulle ”utveckla arbetet med flerspråkighet och interkulturellt arbete”. Plötsligt blev modersmålslärarna överflödiga i förskolan. Hur ett förskolebarn som inte hade svenska som modersmål skulle kunna utveckla sitt språk var det ingen som kunde svara då, men det blev många fina ord om interkulturalitet. Hur ett barn med funktionsvariation som blir av med sin resurs ska ha en effektivare skolgång är det ingen som kan svara nu, men Lunds budget för 2020 verkar inte ta hänsyn till elevernas allmänna och/eller individuella behov.
Lundakvintetten vinner dock ordkriget i skoldebatten. Vi som är emot nedskärningar i skolan behöver se över våra slagord inför nästa skolmarsch.
Santiago Esparza Celorrio
Gå till toppen