Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Politiskt, inte personligt, med SD.

Jimmie Åkesson.Bild: Magnus Andersson/TT
Vem berörs mest och först om Jimmie Åkesson blir statsminister? SD kan bli största parti i riksdagen 2022 ifall de som i mätningar nu anger partiet som sitt val menar allvar. Minns då att en röst på SD inte är en käftsmäll mot en förkättrad ”elit”, utan en röst för förändring.
Vissa tycker denna ledarsida bär ansvar för att många långt utanför vårt upptagningsområde stöder högerpopulister. Hade vi bara varit mer öppna för SD:s – illiberala – åsikter så hade partiet inte vuxit. Logiken i det?
En del tror att vi bara oroar oss för vårt privata väl och ve när SD växer. Glöm det. Det är inte personligt, det är politiskt.
Somliga ser en potentiell SD-seger som en näsknäpp på journalister och makthavare. Men politik är inte ”min pappa är starkare än din”, utan ett sätt att sköta gemensamma angelägenheter.
Och SD kommer att förändra. Det är poängen med makt. Partiet står för motstånd mot invandring – och invandrare, mot feminism, mot allt kulturradikalt, mot en klimatpolitik som gör skillnad, mot public service, mot mångfald. Och ja, mot den liberala demokratin. Som är något annat än ”vänsterliberaler”.
Expressens Jens Liljestrand raljerar (30/10) med att han får det fett najs med SD vid spakarna: "Jag är en vit, kristen, gift, heterosexuell man med hög inkomst och fast anställning i en välbärgad Stockholmsförort. Fundera på en enda högernationalistisk samhällsförändring, någon gång, någonstans, där min kategori människor drabbas negativt? Jag tar en kaffe så länge.”
Retfullt, men rätt. Krasst tjänar denna medelklass i regel på högerreformer. Och den har råd med bra kultur utan de bibliotek och den offentliga konst som SD-skyltfönstret Sölvesborg gett sig på, utan den folkliga public service-tv som SD vill få bort. Tänk Melodifestivalen.
De som drabbas är de redan svaga. De som möter antisemitism, rasism och intolerans. De som i "vi och dom" är de andra. Fast på sikt blir förstås hela samhället mer svåruthärdligt. Också för ”PK-eliten”.
Det här en opinionstext från ledarredaktionen. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen