På ett explosionsartat sätt har klimatrörelsen växt sig stark nog att börja forma samhällsdebatten. Men alltför ofta begränsas debatten till att handla om vilka beslut enskilda personer kan fatta som enligt forskning vore bäst för klimatet. Om debatten istället utgick från samhällsvetenskaplig kunskap om ekonomisk och politisk förändring vore mycket vunnet.

Gator världen över fylls med miljontals demonstranter under klimatstrejker. Greta Thunberg och den generation av människor hon ger en röst åt marscherar för att tillsammans kräva att makthavare går från ord till handling – att ”enas bakom vetenskapen” och göra något åt saken.

Få skulle neka till att forskningen under lång har tid skickat varningssignaler och spridit information till politiker om vår planets nödläge – till exempel genom rapporter om klimatförändringarna eller förlusten av biologisk mångfald.

Men många forskare och samhällsdebattörer utgår från ett felaktigt antagande, att kunskap per automatik leder till handling. Att så inte är fallet är väl känt inom samhällsvetenskapen och egentligen i stora delar av samhället.

Detta faktum har börjat slå rot hos engagerade naturvetare, ekologer och klimatforskare som backar upp klimatrörelsen inte bara genom klimatfakta, utan även genom att uppmuntra och delta i civil olydnad, till exempel att stänga av vägar och blockera transportsystemen. Sådana ställningstaganden förflyttar forskarna utanför akademiska normer om opartiskhet.

Länge har det varit okej för forskare att informera politiker och företagsledare om hur de ska hantera problem som klimatförändringarna, och samarbeta med dem i forskningssammanhang. Däremot har det inte varit okej att involvera aktivister och sociala rörelser. De har setts som för politiska och mötts med stor skepsis både inom forskarvärlden och samhället i övrigt.

Men eftersom många tecken tyder på att sociala rörelser faktiskt är just vad som behövs för att sätta press på makthavare, finns det god anledning för forskare att ifrågasätta den attityden. Som engagerade medborgare kan såklart även forskare delta i sociala rörelser, men en viktig fråga är hur själva forskningen kan bistå rörelser och det stora antal av enskilda personer som bygger upp dem.

När det gäller klimatrörelsen och debatten kring den behövs nämligen kunskap om hur samhället fungerar. Fakta och statistik om temperaturökning och förlust av biologisk mångfald räcker inte, även om det så klart också är viktigt. Samhällsvetenskap kan bidra med relevanta och meningsfulla perspektiv på ekonomiska och politiska förändringsprocesser. Ett samhällsvetenskapligt perspektiv kan relatera det som händer idag till de stora samhällsförändringar som skett tidigare. Sociala rörelser har haft en betydande roll när det gäller att påverka vissa delar av ekonomiska och politiska system.

Klimatrörelsen innehåller många organisationer som bygger strategier och planerar aktiviteter för att stoppa klimatkrisen. Det kan gälla beslut om vem man ska kräva vad av, hur man ska uttrycka sina krav, vilka problemformuleringar man ska arbeta med eller hur man ska bygga allianser med andra rörelser eller grupper. Forskare som har studerat sociala rörelser kan till exempel påminna att Fridays for Futures massdemonstrationer bara är en av många taktiker. Med en större förståelse av de ekonomiska och politiska system rörelsen vill påverka, och hur de kan åstadkomma sådan förändring, kan klimatrörelsen bli effektivare.

Samhällsvetenskapen kan även belysa vilka fördelar och begränsningar som kommer med olika teknologiska lösningar, och förtydliga hur olika regelverk sporrar olika förändringsprocesser. En analys av den svenska klimatpolitiska debatten kan visa hur företrädare för olika politiska ideologier utformar reformer efter sina partitraditioner, och även hjälpa människor att utvärdera reformernas effekter.

Ett samhällsvetenskapligt förhållningssätt kan också bidra till att förutspå om de krav klimatrörelsen har påverkar marginaliserade eller redan sårbara grupper i samhället negativt. Det visar inte minst proteströrelsen De gula västarnas demonstrationer mot höjda bensinskatter i Frankrike.

Bara genom en kollektiv vilja och gemensamma handlingar kan ekonomiska och politiska system förändras, och därigenom klimatförändringarna stoppas.

Vetenskap och forskning har förstås inte svar på alla frågor som sociala rörelser ställs inför. Andra former av kunskap är viktig för att åstadkomma samhällsförändring, som praktiska erfarenheter från vardagen och den politiska omgivningen. Men det finns en stor potential för mer och fler samarbeten och möten mellan medborgare, rörelser och forskare att bidra till mer effektiva klimataktioner.

David Harnesk

Ellinor Isgren

Chad Boda

David O’Byrne

Maryam Nastar

Mine Islar

Forskare vid LUCSUS, Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.