Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”AF stänger. Och ersätts av ingen vet vad.”

Nyamko Sabuni (L) och Torkild Strandberg (L).Bild: Britt-Mari Olsson
I Höganäs ligger Arbetsförmedlingen på Storgatan. Precis som i Lycksele, Mellerud, Tranås och Älvsbyn … Kombinationen Storgatan och AF är vanlig i svenska kommuner.
Men nu stänger AF-kontoren och ersätts av ingen vet vad. I Höganäs är det numera bara öppet för bokade besök. Även i lite större kommuner som Ängelholm och Landskrona bommar AF igen. Kvar i nordvästra Skåne blir bara kontoret i Helsingborg.
Samtidigt väntas arbetslösheten stiga. I Skåne ligger den på 9,3 procent, en högre nivå än för landet som helhet (7,0 procent). Men skillnaderna mellan de skånska kommunerna är stora. Så var till exempel arbetslösheten i Höganäs 5,4 procent i september jämfört med 11,4 procent i Landskrona.
Arbetsförmedlingen varnar för ökad långtidsarbetslöshet när konjunkturen viker. De grupper som brukar drabbas hårdast är unga utan gymnasieutbildning, utrikesfödda och äldre.
Först den senaste månaden har det stora experimentet med den svenska Arbetsförmedlingen fått den uppmärksamhet det förtjänar. Centern, med sin optimistiska (eller blåögda?) uppfattning att privata entreprenörer gör det mesta bättre än stat och kommun, fick i januariavtalet igenom att AF ska ”reformeras i grunden”. Fristående aktörer ska ”matcha och rusta arbetssökande för de lediga jobben” medan AF:s roll blir att hålla koll på det hela.
De fristående aktörerna får betalt efter hur bra de lyckas och det är inte alls säkert att någon vill etablera sig i kommuner med hög arbetslöshet i utsatta grupper. Kanske går det lättare i Höganäs än i Landskrona.
Bland det som har glömts bort i den snabba omgörningen är det samarbete som kommunerna har med AF lokalt. Kommunerna betalar inte bara ut försörjningsstöd kravlöst, utan försöker på olika sätt rusta människor för arbetslivet. Den uppgiften har stöd i socialtjänstlagen, biståndet ska utformas så att det stärker möjligheten att leva ett självständigt liv. När nu anställda flyr AF riskerar man att tappa kompetens och slå sönder även sådant som fungerar bra. Att omorganisationer är känsliga saker kan inte vara okänt för någon.
I en debattartikel i Expressen är Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (L) och Malmös motsvarighet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), mycket kritiska mot sättet på vilket AF görs om. De skriver: ”Ett system tas bort – för att ersättas av ingenting alls. Det är inte acceptabelt.”
De båda kommunalråden ser redan att enskilda drabbas. Ett exempel är den svetsutbildning i Lernias regi som tvingats lägga ner i Landskrona sedan staten dragit in finansieringen.
Ganska yrvaket har regeringen nu beslutat att utreda om även kommunerna ska kunna konkurrera om uppdragen som jobbförmedlare inom ramen för lov, lagen om valfrihetssystem.
Arbetsförmedlingen kallar i sin nyligen presenterade analys det snabba förändringstempot för en riskfaktor. Att det går väl fort menade också L-ledaren Nyamko Sabuni i SVT:s Aktuellt häromkvällen. Men hon vill fortfarande klara av reformen under mandatperioden och ansvaret för problemen hittills lade hon hos AF:s generaldirektör.
Blir det pannkaka köper nog inte väljarna den förklaringen i valet 2022. Än värre är förstås hur ett misslyckande drabbar de arbetslösa. Men det är också ett svek mot kommunerna som redan är hårt pressade ekonomiskt. Kanske blir det till sist kommunala arbetsförmedlare som flyttar in i de där tomma AF-kontoren runt om i landet.
Gå till toppen