Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Folket i Irak har visat att humor och kultur är kraftfulla vapen mot våldet

Demonstranter målar graffiti nära Tahrirtorget i Bagdad. Samar Alak skriver om det pågående upproret i Irak.Bild: Hadi Mizban
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
I en månad har jag följt den västerländska mediabevakningen av ett av mina två hemländer: Irak. Trots att jag aldrig satt min fot i Irak är min besvikelse stor. Särskilt när det gäller den svenska mediala bevakningen. Vi är mer än 150 000 exilirakier i Sverige. Att stigmatisera ett folk på det sättet som att enbart ta upp antalet dödsoffer i notiser är omänskligt och respektlöst.
Men jag vill inte fastna vid det negativa. Jag vill rada upp det positiva med demonstrationerna i Irak som uppenbarligen verkar utvecklas till en revolution. Jag skulle vilja kalla den för kärlekens revolution.
Först och främst: Det irakiska folket har demonstrerat sedan början av oktober för att återfå sitt land och att återfå makten från omvärlden. De vill ha allt vad en medborgare förtjänar av sitt land, ett hederligt liv.
Demonstranterna i Irak har visat att de är enade och att de inte accepterar sekterismen som ålagts dem. De vägrar titulera sig som shia, sunni, judar, kristna, mandéer, yazidier och så vidare. De har visat att de först och främst är irakier. Det är därmed bevisat att det endast är makthavarna i Irak, understödda av Iran och USA, som har velat förstöra den irakiska sammanhållningen med sin ohållbara sekteristiska kvotering inom den offentliga sektorn.
Det är inte så att irakier är kuvade och att kvinnor är förtryckta och att det enbart är unga män som är ute och demonstrerar. Folk har visat att de inte är rädda för de religiösa krafterna längre. De är modiga. Tjejer, kvinnor, barn, gamla och unga, fattiga och rika, utbildade och outbildade (men ack så allmänbildade) är ute och demonstrerar!
Folket i Irak har visat att humor och satir samt kultur som dans och musik är ett bättre sätt att överleva det övervåld som de utsatts för från omvärlden.
Det irakiska folket har visat att nya sporter kan uppfinnas i de mest svåra livssituationer; att lyckas fånga en tårgasbehållare för att sedan släcka den först med pepsidränkta filtar är inte längre enbart något som demonstranterna gör för att rädda liv utan numer en sport med publik och ovationer.
Det irakiska folket har visat upp en generositet som är oändlig. På plats finns läkare som jobbar gratis, mat doneras från alla håll och kanter gratis, el fixas gratis, internet fixas gratis, städning av gator och torg sker av studenter. Alla hjälper till med det som finns att göra för Irak. Ironiskt nog har folket med egna medel skapat ett eget välfärdssamhälle utan vare sig omvärlden eller regimens hjälp eller stöd.
De som har hyllats som revolutionens hjältar är tuktukförarna. De tillhör den fattiga delen av samhället och har varit framstående i att agera ambulanser när ambulansen inte kunnat komma fram. Dessa har jobbat gratis och trots sin oerhörda fattigdom sätter de sina medmänniskor främst. Snacka om vederhäftigt civilkurage!
Jag vill hylla den nya generationen i Irak som trots cirka 300 döda och 8 000 skadade (senaste siffrorna jag läste) fortfarande vägrar ta till vapen (och det är inte så att det inte finns vapen tillgängliga i Irak). Den nya generationen irakier vägrar ta till våld då de har kommit fram till att det inte finns ett starkare sätt att övervinna omvärldens våld gentemot dem än det fredliga.
Jag önskar er all lycka i livet.
Samar Alak
Gå till toppen