Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Muren föll inte, den revs – i en insats som speglar dagens politiska läge

Vi i väst applicerade, med höga ideal, våra idéer om vårt samhällssystems överlägsenhet på invånarnas egentliga önskan om en drägligare vardag, skriver Jörgen Hansson om Berlinmurens fall.Bild: JOCKEL FINCK
Muren föll inte.
Den revs av människor.
Inför 30-årsminnet av öppnandet av Berlinmuren talas det om Murens fall.
Ord har betydelse.
Med den beskrivningen vill vi, som bildligt talat var med på utsidan, ge sken av en händelse som om den vore orsakad av en oundviklig naturkraft.
Men muren föll inte.
Den revs av människor.
Utifrån.
Radio Free Europe, Voice of America, västländers underrättelseoperationer mot statsledningar, allt detta och oändligt mycket mer därtill, var delar i en lång och utdragen påverkansoperation från väst. Vars enda och uttalade syfte var att underminera hela det östeuropeiska, Sovjetdominerade samhällsystemet.
Vi som var aktiva på olika sätt på den tiden intalade oss att vi var en del i ett humanitärt projekt vars yttersta syfte var att ”befria” medborgarna i de berörda länderna.
Invånarna var uppenbarligen, och av massor av orsaker, missnöjda med sin vardags- och samhällssituation.
Men … vi projicerade en längtan efter liberal demokrati på dem.
Detta medan de mest var intresserade av jeans, fungerande bilar och popmusik och annat smått och gott som människor gärna uppskattar i vardagen.
Det lät mycket bättre att vara en del i östeuropéernas befrielse än att vara en del av en ett långsamt och i det närmaste oblodigt slag, som slutligen ledde till kollapsen.
Men det var ren och skär global maktpolitik.
De idealister som idag inbillar sig något annat är antingen aningslösa eller utövar historierevanschism på sig själva.
Vi i väst applicerade, med höga ideal, våra idéer om vårt samhällssystems överlägsenhet på invånarnas egentliga önskan om en drägligare vardag.
De som talar om ”murens fall” idag, är samtidigt lika förundrade vad ”de därefter gjorde med sin revolution”. Indignerat undrar debattörer ”hur de kunde slarva bort sin frihet” på några årtionden.
Det ärliga svaret är att ”västs” agerande var till lika delar generellt lika aningslöst och i grunden maktpolitiskt som USA-koalitionens invasion av Irak.
Man ville påtvinga andra länder sitt samhällssystem. Bara mer subtilt i Östeuropas tidigare fall.
Inte lika brutalt korkat som i Irakfallet med unge Bush i förarsätet som skroderade om att bringa demokrati till Mellanöstern. När alla som ville veta visste vad det verkliga syftet var. Pappa Bush var med alla mått mätt angelägen om att inte triumferande dansa på östs grav då. Det hedrar honom.
När vi tar del av information om undergrävande påverkansoperationer mot Brexitomröstningen och USA:s senaste presidentval samt ”trollfabriker” som med falska Facebook- och andra typer av konton på sociala medier, orkestrerar ett gradvis sönderfall av våra liberala demokratier, blir vi oftast indignerade.
Men det är enbart en teknologiskt uppgraderad kopia av hur ”väst” besegrade ”öst” då.
Det de som orkestrerar dessa åtgärder idag vet genom dyrköpt erfarenhet att det fungerade!
Något vi tycks ha glömt.
För i uttrycket ”Murens fall” ligger även intill självbedrägeriets gräns den självsuggestion som gör oss immuna mot förståelsen om vad av de verkliga åtgärderna utgjordes av då, och vad de kommer att resultera i, för oss från nu och framåt.
Istället för att med vårt totala teknologiövertag nyktert analysera situationen och vidta relevanta motåtgärder på strategisk nivå ägnar sig alla tongivande talespersoner sig åt att förfasas över tingens nuvarande tillstånd, och förundras över att inte ”de” varit tacksammare för den revolution ”vi” gav dem.
För, vi (jag också – absolut!) är fortfarande lika övertygade om att vi har rätt och de fel.
Skillnaden är att om man verkligen sätter sig in i deras situation och fullt ut byter perspektiv, så framstår spegelbilden av rätt och fel inte lika självklart.
De har, från sina utgångspunkter, lika rätt som vi.
Det är det som är så infernaliskt svårt, att förstå.
De är inte dumma, elaka eller ogina.
De har bara en annan utgångspunkt, ett omvänt perspektiv.
Nej, muren föll inte. Den revs av människor.
Utifrån.
Människor i statsledningar som, genom lågaffektiv underminering av hela det motsatta samhället ville neutralisera verkliga eller ideologiskt motiverade hot. Allt utfört i skön förening och ohelig allians med idealister som, litet naivt (som idealister plägar vara) utgjorde doa- doakören. Samma kör som idag, likt rumpnissarna, indignerat frågar ”Hur kunde ni göra på detta viset?”.
Vi har ju talat om hur ni ska göra, för vi vet ju bäst.
Och inte ens när de, i sin outgrundliga oginhet, vänder samma åtgärder mot oss idag, orkar vi ta tag i problemet över internationell konferensnivå.
För ”Vi vann ju”. Muren föll ju.
I bakgrunden hör jag Manic Street Preachers refräng:
”And if you tolerate this then your children will be next
Will be next, will be next, will be next”.
Jörgen Hansson Helsingborg
Gå till toppen