Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: När en pojke inte kommer hem.

En tonåring går ut. Och kommer aldrig hem igen.
Så ser den senaste tragedin ut i den våldsutveckling som håller Sverige i ett järngrepp.
En 15-årig pojke är död. En tonåring, knappt mer än ett barn. Skjuten genom fönstret till en pizzeria vid Möllevångstorget, som det verkar. Ytterligare en tonåring vårdas med livshotande skador. Vittnesuppgifter till Sydsvenskan talar om två misstänkta gärningsmän som ska ha lämnat platsen på cykel. Polisen larmades strax efter klockan 21 på lördagskvällen.
Det här är vad som framgår av nyhetsrapporter på söndagsmorgonen. En rapportering som blivit alltför bekant. Bara detaljerna tycks variera.
Men en pojke är död. En tonåring kommer aldrig mer hem, köper aldrig mer pizza, växer aldrig upp.
En tragedi. Ytterligare en tragedi i Malmö.
Ett par minuter före skottlossningen sprängdes en bil i Hästhagen, en bit ifrån Möllan. Också det en rapportering som börjar kännas alldeles för bekant, bara adress och tidpunkt varierar.
Inför det här upptrappade våldet verkar samhället stå handfallet.
Inte för att ingen bryr sig. Inte för att beslutsfattarna inte förstår allvaret. Inte för att polisen inte rycker ut. Det finns bara inte enkla lösningar.
Någon måste likafullt ta ansvar, också politiskt. Förtroendet för samhället eroderas. Att skydda medborgarna är statens kärnuppgift.
Regeringens 34-punktslista med åtgärder mot kriminaliteten innehåller mycket som på sikt kan göra nytta – men just på sikt. Reformer tar tid, för det går inte att kasta rättssäkerheten överbord i ren panik över läget nu. Att myndigheterna riktar in sig på ”affärerna” – inte minst droghandel och grå ekonomi – och punktmarkera misstänkta kan bita. Tidigare åtgärder mot unga på glid är viktiga, men visar sig gång på gång inte vara någon universalmedicin. Minskade klyftor, fler fritidsgårdar och upprustade bostadsområden verkar inte heller bita.
Alla åtgärder behövs – inte minst polisens hårdhandskar. Men den bittra sanningen är att det kommer att ta tid. Och att det krävs tuffare tag.
Gå till toppen