Gränskontroller. Ordet osar kaos: minns situationen för pendlarna 2016 när de dubbla kontrollerna skapade rena rouletten. Komma till jobbet i tid eller en timme för sent? Hämta på dagis innan personalen står med nycklarna i hand och suckar? Tidtabellerna var då mest att betrakta som ett förslag.

När Danmark på tisdagen införde nya gränskontroller – för att hålla gängkriminaliteten från Sverige ute – återkom oron hos pendlarna. Men det mesta tyder på att den danska planen inte ställer till det: på tågen till Danmark görs stickprovskontroller i farten, färjetrafiken ska inte påverkas, men på Bron sänks hastigheten till 50 kilometer i timmen och ett av två körfält stängs av vid kontroll.

Likafullt är gränskontroller mitt i Norden, som införde passfrihet 1952, ett bakslag. Likafullt är det ett steg tillbaka för Öresundsintegrationen att danskarna misstror grannen till den grad att resande över Sundet måste nagelfaras.

Ett misslyckade måste kallas ett misslyckande. Eller två: bakgrunden till det danska beslutet är ju att grovt kriminella rör sig i regionen och att Sverige inte får bukt med utvecklingen: bomber, skjutningar och mord har blivit en del av den svenska vardagen. Smittan har nått Danmark: en sprängning och ett dubbelmord i Köpenhamnstrakten med svenska kopplingar.

Öresundsregionen borde ha framtiden för sig. Gränsregioner där arbetsmarknad, näringsliv, forskning, kultur och handel smälter samman är ett vinnande koncept. Men kring Sundet har integrationen gått i stå, inte minst på grund av gränskaoset 2016 och den efterföljande misstron. Varför etablera sin verksamhet här – regeringen har ju visat att flödet kan stoppas över natten.