Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Innan ville jag inte prata om min dyslexi, nu är det en styrka”

För trettonåriga Allie Jartelius i Höllviken blev högstadiet en vändpunkt. Här blir hon bedömd på det hon gör bäst: att argumentera och göra sin röst hörd. Men vuxenvärlden behöver släppa sina fördomar om hur barn med dyslexi är och ska behandlas, tycker hon.

Allie Jartelius, elev på Sandeplanskolan.Bild: Patrik Renmark
”När jag var liten kände jag alltid att det var fel på mig för att jag inte kunde läsa. Varför kan alla andra, men inte jag? Mina föräldrar visste att jag hade problem och ville att de skulle göra en utredning. Men länge var det ingen som lyssnade. Jag fick diagnosen först när jag gick i fyran.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen