Även på tisdagen fortsatte protesterna på Polytechnic University i Hongkong. Antalet aktivister sades ha minskat till ett hundratal, men polisen omringade alltjämt området. Regionens politiska ledare Carrie Lam gav ett stenhårt budskap till de protesterande: ge upp, annars blir det mer våld.

Det gjordes också klart att aktivisterna kan ses som skyldiga till upplopp, ett brott som kan ge upp till tio års fängelse. Likväl kämpar de protesterande på universitetsområdet för något betydligt större än sin egen frihet. De kräver yttrandefrihet, vilket Peking har lovat Hongkongborna enligt devisen ett land, två system. Men ingen kan missta sig på hur respekten för det regionala självstyret brister.

Protesterna tog fart i juni sedan Lam aviserat ett lagförslag om utlämning av brottsmisstänkta till fastlandet. Efter stora demonstrationer drogs förslaget till slut tillbaka. Men missnöjet hade då breddats till allmän ilska mot hot från Peking och allt hårdare tag. Polisen har använt tårgas och gummikulor mot demonstranterna som stundtals räknats i miljoner. Samtidigt har kinesisk militär synts öva utanför Hongkong.

På det hela taget väcker händelserna naturligtvis farhågor om att fortsättningen kan bli allt annat än vacker. Även om belägringen av universitetet får en fredlig upplösning, så innebär det alls inte att faran är över. Centralregimen visar inga tecken på att låta Hongkong behålla sin relativa frihet. Signalerna var de motsatta när Peking nyligen underkände ett beslut i Hongkongs högsta domstol om att upphäva en lag om maskeringsförbud. Och i förlängningen handlar det om mycket mer än den särskilda administrativa regionen.

Den kinesiska regimen trampar på mänskliga rättigheter. Hårdast just nudrabbas uigurerna i Xinjiang, som övervakas massivt. Uppskattningsvis en miljon har fängslats i omskolningsläger.

Men försöken att stoppa fria ord och tankar sträcker sig även långt utanför Kinas gränser. Den tidigare Hongkongbaserade svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai frihetsberövades av kinesiska myndigheter under en semester i Thailand 2015. Uppenbart ser regimen hans fall som så känsligt att den inte nöjer sig med att hålla honom fängslad. När han i fredags i sin frånvaro tilldelades Tucholskypriset av Svenska PEN riktade Kinas ambassadör i Stockholm, Gui Congyou, uttryckliga hot mot Sveriges regering.

"Vi uppmanar Svenska PEN att ställa in priset till Gui Minhai omedelbart och den svenska regeringens representanter att inte närvara vid utdelningsceremonin. Om de ignorerar de starka protesterna från den kinesiska sidan och fortsätter ändå kommer vi att behöva vidta åtgärder", förklarade han.

Bland annat sades kulturminister Amanda Lind (MP) i så fall inte längre vara välkommen i Kina. Hon delade naturligtvis ändå ut priset, precis som planerat, och regeringen förtydligade Sveriges syn på yttrandefriheten. Men hoten måste leda till eftertanke kring den svenska sårbarheten gentemot jätten i öst.

Inte bara har svenska företag stora affärsintressen i Kina. I fjol ökade de kinesiska investeringarna i Sverige med 186 procent till över 40 miljarder kronor, enligt en sammanställning i Dagens industri.

Med växande ekonomiska intressen ökar möjligheten till påtryckningar. Kina har mycket aktivt investerat sig till större makt utomlands. Inte minst genom det gigantiska infrastrukturprojekt som kallas den nya Sidenvägen.