Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Där Polen går före följer SD efter.

Radio och tv ger klåda i politikerfingrar. Men M och KD gör klokt i att fundera över med vem de ska reformera public service.

Det konservativa kan Åkesson själv stå för. Inte SVT.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Sverigedemokraterna hymlar i alla fall inte om det fria ordet. Låtsas inte ens värna ett fritt och oberoende public service. SD vill styra upp rapporteringen i tv och radio:
”Vår vision är ett starkt och välfungerande medielandskap som tillgodoser den demokratiska processen med kärnfull information. I detta landskap står ett tidsanpassat public service som en del av infrastrukturen för kommunikation och sammanhållning”, uppger SD i en debattartikel (DN 21/11), undertecknad av kulturpolitiske talespersonen Aron Emilsson och tre partikamrater från riksdagens kulturutskott.
Fast kostymen som populisterna vill pressa in SR, UR och SVT i är vintage, artikeln fortsätter så här:
”Ett konservativt budskap om att skynda långsamt och anpassa samhällsbärande institutioner för att bevara tillit, trygghet och sammanhållning.”
SD beställer oblygt en politisk hållning? Att public service ställer upp som infrastruktur för ett konservativt bygge? På annat vis är detta svårt att läsa. Häpnadsväckande – och pikant: SD hävdar att public service-bolagen inte lever upp till saklighets- och opartiskhetskravet och så är detta partiets lösning.
Radio och tv ska alltså inte i första hand vara oberoende? Inte i först hand producera god journalistik och ha ett brett programutbud? Utan stå för det konservativa i medielandskapet och vara en ”lägereld för svenska språket och svensk kulturförmedling”.
Dessutom vill SD ändra dagens granskningssystem med ett "vetenskapligt råd". Forskare ska överpröva journalisters arbete? Udda är bara förnamnet.
SD är inte ensamt om att vilja styra och ställa med fria medier. Det gör reaktionära krafter i flera länder. Med den högerpopulistiska vågen har det blivit tydligt att kulturpolitik inte är ofarligt. Kultur är inte pynt och förströelse, utan det som formar ett samhälle i grunden. För att citera mannen bakom den amerikanska sajten Breitbart, Andrew Breitbart: ”Politics is downstream of culture.
Nationalkonservativa partier i hela Europa känner det klia i fingrarna inför public service. Flera har redan styrt om här. Genom strypta anslag eller – som i Polen – lagstifta.
Den nya medielagen från 2016 gav den polska regeringen direkt inflytande över de stora radio- och tv-kanalerna. Samtliga journalister tvingades söka sina jobb igen. Finansministern fick rätt att tillsätta och sparka chefer.
En som fick gå var programledaren Robert Kowalski, som nu betraktar public service som regeringens pr-avdelning:
”I Sverige kan det bli likadant, det kan jag tala om för dig. För fem år sedan hade jag aldrig trott att något liknande kunde hända i Polen”, sade han i våras till SvD (22/5).
SD har alltså planen klar – tidigare har partiet också luftat tankar på att sälja ut SVT2 och P3, som Jimmie Åkesson i valrörelsen kallade ”vänsterliberal smörja”. Om SD blir största parti i nästa val kan förändringen komma fortare än kvickt.
Inte minst som SD anar bundsförvanter på högerkanten och säger sig stå redo "för att åstadkomma mer tillsammans i det konservativa blocket".
M och KD har också luftat tankar om mindre pengar till public service och smalare utbud. M vill pytsa in mindre och menar att skattepengarna ska gå till nyheter och faktaprogram– underhållning och sport kan vara reklamfinansierat. Och högre krav ska ställas på opartiskhet och saklighet. Med KD:s riksting i höstas uppstod så en ny bred front för att tukta public service, för partiet vill ”skala av krimskramset” och fokusera på kärnverksamheten (DN Debatt 2/10).
Fast något konservativt budskap nämner M och KD – självfallet – inte.
Behöver public service reformeras? Absolut.
Medan kommersiella medier det senaste decenniet har tvingats skära ner och stuva om har public service varit en skyddad verkstad. Och med rätta kritiserats för att plocka och publicera lokala nyheter ur tidningar som själva erbjuder dem bara till sina betalande läsare. Eftersom bra journalistik kostar.
SVT och SR ska anpassas till det nya medielandskapet. Men med finess.
Förtroendet för public service är stort, förutom bland SD-väljare, visar en undersökning från Ipsos (DN 25/6): 18 procent av de tillfrågade vill att public service på sikt läggs ned medan 63 procent vill ha bolagen kvar. Var fjärde man är för en nedläggning, men bara en av tio kvinnor. Förtroendebarometern 2019 visar att SR toppar förtroendeligan bland medier med sina 65 procent, medan SVT ligger på 61 procent. På den kommersiella sidan är den lokala tidningen vinnare, med 53 procent.
Public service har ögonen på sig. Påståendena om vänstervridning måste tas på allvar – den fråga ledningen ständigt måste ställa sig är varför uppfattningen biter sig fast.
Men med det sagt så måste klåfingriga politiker hållas långt borta från alla seriösa medier.
Det fria ordet är en grundbult i demokratin. Att koppla SVT och SR till en konservativ hållning och sätta forskare som överrock är inte bara lite tokigt. Det betyder att SD överhuvudtaget inte förstår sig på mediers oberoende.
Eller struntar i det.
Polen må vara ett föredöme för SD. För alla andra – också M och KD – är det ett varnande exempel.
Gå till toppen