Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Moa Berglöf: ”Ingen vanlig fotbollsskada bakom frånvaron, utan ångest.”

Simon Thern mot Malmö FF i fjol.Bild: Stefan Jerrevång/TT
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Simon Thern hade saknats på planen i flera veckor när spekulationerna kring IFK Norrköpings mittfältare till slut besvarades i en för fotbollsvärlden ovanligt öppen intervju. För det var ingen vanlig fotbollsskada som låg bakom frånvaron, utan ångest.
”Det är ungefär som att någon klubbar ner dig med ett basebollträ. Man har svårt att se fram mot något under dagarna. Man vill nästan helst att det ska bli kväll och att man ska få somna. Om man nu kan det”, förklarade Thern för Norrköpings Tidningar (4/10).
Den extroverte och frispråkige Simon Thern, landslagslegendaren Jonas Therns son och lagets skämtare. Plötsligt ville han – ingenting?
Just därför blir berättelsen extra viktig. För det är sådan ångesten är. Urskillningslös, och orättvist nog sällan förannonserad.
”Jag såg inga varningstecken hos mig själv”, berättar Thern i intervjun. Kanske bidrog ett nyfött barn, två företag vid sidan av fotbollen, hård press att prestera på planen och ett virus som inte ville ge med sig. Å andra sidan, kanske inte. För många finns helt enkelt ingen tydlig orsak till att plötsligt börja må dåligt.
Men medan orsakerna är diffusa är svaren desto tydligare. Och ett av de första är att lyfta fram frågan i ljuset så att fler kan få den hjälp som behövs.
I Storbritannien har frågan om psykisk ohälsa i allmänhet, och bland män i synnerhet, blivit ett samtalsämne som engagerar allt fler. Inte minst tack vare engagemanget från delar av det brittiska kungahuset, närmare bestämt de två bröder som i tidig ålder miste sin mamma.
I en omtalad BBC-dokumentär från i våras samtalade fem spelare med bakgrund i brittisk toppfotboll med prins William om psykisk ohälsa inom sporten, och vad mansidealet spelar för roll. I början av oktober visades en reklamfilm för en nationell onlinetjänst för psykisk ohälsa på flera brittiska tv-kanaler, röstsatt av medlemmar ur kungafamiljen och med kända personer som själva har drabbats.
Jag efterlyser inte något kungligt engagemang i den svenska debatten. Men det positiva gensvaret på Simon Therns ärlighet borde få fler, också män, att våga prata högt om frågan.
För ångest och depression är inga udda sjukdomar. Ungefär var fjärde svensk kommer någon gång att drabbas av en depression så allvarlig att den kräver behandling. Men medan de flesta kommer att må bra igen kan det för andra vara livsfarligt. Förra året valde 1 268 svenskar, en majoritet av dem män, att själva sluta sina liv – en siffra som korrigerat för befolkningsmängd är betydligt högre än den brittiska.
I början av november meddelades att den svenska nationella hjälplinjen för människor i kris kommer att läggas ned, och istället falla på regionerna att ansvara för. Vad det kommer att innebära för möjligheten att få hjälp i tid vet vi inte.
Däremot att början på vägen ur mörkret nästan alltid kräver ljus från andra.
Gå till toppen