Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ebba Forsberg strålade i Wiehes Dylantolkningar

Balladerna var bäst, morgonexercisen till uppstramande fanfarer sämst, tycker Håkan Engström som hörde Wiehe och Forsberg på Slagthuset i Malmö.

Konsert med Mikael Wiehe & Ebba Forsberg på SlagthusetBild: Patrick Persson

Mikael Wiehe & Ebba Forsberg

KONSERT · DYLAN. Slagthuset, Malmö 22/11.

En kille kommer snubblande fram längs gatan, som i trans, som i ett rus, som sömndrucken, som om han inte riktigt vet vilket ben han ska stå på eller vilka stavelser som är värda att betona i sången som formas i mungipan: In the jingle jangle morning I'll come following you.
Vilken en.
Och här kommer en annan. Genom gryningens fanfarer ska jag följa dig, sjunger han.
Ja, han är verkligen en annan - han är Mikael Wiehe. Han sjunger klart och tydligt, så som orden manar honom. Uppstramat, som i givakt, med orubblig diktion. Som man gör när en fanfar i arla morgonstund anger tonen. Den första killen? Han lät mer full i f-n.
Mikael Wiehe har översatt ett nytt knippe Dylanlåtar, däribland ”Mr Tambourine man”, och gett ut dem på skiva med Ebba Forsberg. Han har gett dem en egen prägel, helt rätt, men vissa låtar blev bättre än andra.
Han har en tendens att förstärka de högtidliga dragen i Dylans texter. Själv tycker jag att Wiehe lyckas bäst när han förhåller sig verkligt fri, men ändå månar om att vara trogen originalets underton, som i ”Sakta lägger båten ut från land” som blev konsertens uppsluppna extranummer. Vad är det som händer? Detta är en beslöjad sång, där kravet på klarhet är nästintill noll men viljan att väcka förundran liksom att skapa tankeutrymme är stor. Musiken böljar, i lekfulla sångharmonier där den undflyende förstastämman vandrar mellan Forsberg och Wiehe. Andra av kvällens låtar var rytmiskt som förankrade i cement.
I en anda av ”bringing it all back home” överför han ibland Dylans låtar till svenska förhållanden. Det är vällovligt att i försvenskningen av ”With God on our side” ta heder och ära av den inskränkta nationalismen, men den svenska stormaktstiden ligger rätt långt bakom oss och raderna om att som svensk kriga i Libyen, Afghanistan och Irak träffar inte riktigt lika nära bull's eye som Dylans 60-talsrader om amerikansk utrikespolitik i atomåldern.
Desto bättre då hur han får in en bit av Bellman i låten ”Sara”, där glamorous nymph blir glimmande nymf. Denna sjöng Ebba Forsberg solo: en av fyra ballader som hon fullständigt tog greppet om. ”Jag har tänkt på dig” (”Mama, you've been on my mind”) är en komplicerad kärlekssång, med smidigt talspråk både i texten och framförandet; ”Din till kropp och själ” (”Emotionally yours”) fick en oväntat klangfärg genom Otto Nilssons elektroniska trummor och Anders Petterssons pedal steel i samspel med pianot. Men allra bäst var ”För att jag älskar dig” (”To make you feel my love”) där hon tog chansen att sjunga ut, verkligen briljera, men hela vägen baserade sina konstfärdiga fraseringar på ordens klang och textens innehåll. Strålande.
Konsert med Mikael Wiehe & Ebba Forsberg på SlagthusetBild: Patrick Persson
Gå till toppen