Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Svea Johnsson

Svea Johnsson, Vomb, Veberöd, har avlidit i en ålder av 93 år.

Svea Johnsson (1926–2019).
Svea var lärare och änka efter Tore Johnsson, uppfödare och tränare av hästar och känd inom travsporten. De flyttade till Vomb och Norregård år 1949. I denna underbara miljö mellan Vombsjön och Vombsängar växte deras tre barn, Ann, Britt och Hans upp i den stora herrgårdsliknande byggnaden.
Svea arbetade som småskollärare på Veberöds skola i början av 70-talet, då jag kom till byn, som relativt nyexaminerad lärare. På skolan fanns tre trotjänare som kom att betyda mycket för mig. Det var Ulla Wagner, Fred Lindfors och inte minst Svea Johnsson.
Svea tog emot mig med öppna armar, alltid generös och med en underbar humor. Att Svea var en betydande person, var det inget tvivel om. Alla lyssnade på henne och lydde henne blint.
Min första tjänst i Veberöd var som ambulerande hörselkliniklärare i Lund, Hjärup, Staffanstorp och Veberöds kommun och som sådan blev man nästan aldrig inbjuden i kollegiet. Men i Veberöd var det annorlunda, mycket tack vare Sveas generösa sätt.
”Inte ska du sitta där ensam, tös.”
”Nej nu skall vi ta en fika, så häng bara med”.
”I eftermiddag har vi en pedagogisk träff – vill du vara med?”
Det var inte vanligt att man blev inbjuden eller tillfrågad på de andra ställena man arbetade på. Men i Veberöd blev man sedd mycket tack vare Sveas moderliga omsorg. Klimatet i Veberöd var varmt och inbjudande och när min tid som kliniklärare var över var det ingen tvekan om vilken skola jag ville arbeta på som småskollärare, Veberöds skola naturligtvis.
Svea och jag blev kollegor och när Svea utbildade sig till speciallärare övertalade hon mig att överta hennes uppdrag, både som tillsynslärare, huvudlärare och fackligt ombud. Egentligen var jag för ung, men trodde Svea att jag klarade av det, så gjorde jag det, något som jag aldrig ångrat.
Våra avslutningar på Veberöds skola var fina. När vi hade haft vår avslutning i kyrkan och barnen hade åkt hem åkte hela kollegiet ut till Vombsjön för att ha picknick vid ”Näbben”, på Sveas initiativ. Där satt vi hela kollegiet och såg ut över Vombsjöns blanka vatten, skrattade, sjöng, pratade och njöt av att nu började sommarlovet.
Svea hade alltid lagt ner ett extra kycklingben i sin matsäck. Det var som muta till rektorn – så löneförhandlade Svea på den tiden.
1979 var jag med om att starta upp Idalaskolan. Eftersom vi nu fick två skolor i Veberöd var vi tvungna att döpa om Veberöds skola. Och det var Svea som kom på att den gamla skolan skulle hetta Svaleboskolan. Och så blev det Svalebo– och Idalaskola inom Veberöds Rektorsområde.
Trots att vi nu arbetade på olika skolor så höll vi ändå kontakt med varandra. Speciellt minns jag när vi under en hel vecka spelade pjäsen ”Ruskaby skola” med personal från båda skolorna inför betalande publik på Idalaskola. Pengarna gick till barnens lägerskolor. Naturligtvis var Svea vår konferencier, uppklädd som dåtidens lärare.
När Svea slutade som lärare åkte hon ett ärevarv i öppen bil genom byn ut till Näbben där vi alla hyllade henne för allt hon gjort för oss lärare och alla barn hon undervisat genom åren.
När jag själv gick i pension 2016 blev jag jätteglad att Svea kom till mitt öppet hus och avtackade mig. Svea var mycket speciell, alltid glad, pigg, humoristisk, generös, älskad och nu saknad - vår MODER SVEA!
Yvonne Andersson
vän, f d lärare och rektor för Veberöds skolor och förskolor.
Gå till toppen