Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Stolt talar vi om den svenska förvaltningsmodellen med fristående myndigheter på armlängds avstånd från politiken och fnyser åt länder med ministerstyre. Men armlängds avstånd gäller – i bästa fall – i staten. I regioner och kommuner kan politiker ha fingrarna långt ned i syltburken och fatta detaljbeslut på områden som de inte alls förstår. Trots de bästa avsikter kan de därmed göra situationen omöjlig för de tjänstemän, chefer och medarbetare som har ansvaret i vardagen.
Detta märks i denna tidnings artikelserie om kommunala tjänstemän under press. I flera kommuner vittnar tjänstemän om hur svårt det är att arbeta i ett klimat där politiker detaljstyr verksamheten därför att de inte litar till förvaltningens kapacitet.
Misstron märks även inom politiken. Jag träffar en före detta kommundirektör som förklarar att dagens klimat är något helt annat än för tjugo år sedan. ”Då satte politiker en stolthet i att ta beslut i konsensus, även över blockgränsen. Idag bråkar de både inom blocken och mellan dem. Det blir omöjligt att leda verksamheten”, förklarar han.
För ett par decennier sedan var rädslan för tjänstemannastyre stor. Med det menas en situation där alltför starka tjänstemän gör politiker till marionetter och därmed sätter demokratin ur spel. Nu är det vanligare att höra om motsatsen. Ett tecken är hur det har blivit svängdörr till kommundirektörsposten. Enligt Dagens Samhälle har 80 kommundirektörer fått sluta bara sedan valet september 2018. Enligt tidningen Chef slutade i genomsnitt en kommundirektör per vecka under hela år 2018. Utvecklingen är ett problem. Långsiktighet i ledningsskiktet borgar för en stabilitet som är särskilt viktig för kommuner och regioner i en tid då det är vanligt med minoritetsstyre och växlande politiska allianser.
När politiken har försökt kliva tillbaka har den ibland blivit en drömfabrik istället, där mål och visioner slumpas ut i hög fart till en förvaltning som redan går på knäna. En tydlig rollfördelning, men också en tillitsfull relation, mellan politik och förvaltning är viktig i politiken idag. De kommuner där man lyckas hitta ett bra samspel vittnar ofta om betydelsen av nära dialog och förståelse för varandras roller. Höganäs kommun är en av dessa i tidningens granskning.
Att frigöra sig helt från politiken är nämligen inte heller lösningen. I en demokrati ska politiken styra – men inte detaljstyra. Den politiska viljan måste alltid balanseras mot expertkunskapen och den finns i förvaltningen. Det kan vara experter inom miljö, stadsbyggnad, vård och omsorg eller skola. Till grund för deras kunskap ligger både erfarenhet och utbildning. Politiken måste ständigt arbeta för att hitta en förståelse för deras vardag och en god dialog med både professioner och medborgare kring strategier. Kommuner och regioner måste också själva hitta armlängds avstånd i politiken. I slutänden gynnar det alla parter.