Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsarbrev om höghastighetståg, public service och maktapparaten.

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Rädda public service.
När de tre högerpartierna i landet börjar tafsa på public service (som Heidi Avellan skriver om 21/11) och svamlar om utförsäljning av delar av SVT och SR öppnas vägen mot de hotfulla fascistoida inslagen i en demokrati. Mest överraskande för vår tid är att ledningen för M upprepar planer som den gamla högern framförde på 30-talet. Det är inget nytt att högern tidvis hamnar i diket när den vill förskingra några av de viktigaste bitarna i ett demokratiskt samhälle. Förebilderna är tydligen SD:s favoriter i Europa, Ungern och Polen, som hunnit längst hittills när det gäller att på nytt uppväcka farorna från 30-talet. Filosofen Georg Henrik von Wright förutsåg detta redan 1992 och varnade för att till synes starka demokratier i Skandinavien kunde vilseledas av antidemokratiska rörelser.
Är det inte dags att de övriga borgerliga partierna också säger ifrån innan SVT och SR blir offer för extremistsjukan som också invaderat Sverige?
Lasse Henriksson
Projektledare styr Sverige.
I tre utomordentliga artiklar beskrivs Sveriges maktapparat:
• Per T Ohlsson (17/11) skriver om den inbillade tryggheten och dissekerar det partipolitiska käbblet, polisorganisationen ifrågasätts och bristen på genomgripande åtgärder som verkligen gör skillnad. Det enda parti som vunnit på detta kaos är SD som inte behöver göra något alls mer än att räkna in nya röster.
• Anne-Marie Pålsson är som alltid klockren när hon beskriver en av orsakerna till Socialdemokraternas maktbegär (18/11), nämligen att styra upp och tillsätta statliga chefer så dessa blir trogna partiet och inte bråkar för mycket. Har man väl koll på statens institutioner kan man vara i opposition då och då. Dessvärre blir också dessa institutioner antingen misstänkt korrupta, inkompetenta eller vingklippta.
• Slutligen den utmärkta ledaren (19/11) om Stefan Löfvens katastrofala intervju i Agenda.
Hur ska Sverige klara utmaningarna med detta dysfunktionella ledarskap? Dessvärre blir det också uppenbart varför en del medborgare efterfrågar andra lösningar för samhällsordningen. Under de två senaste decennierna har demokratins vagga, Grekland, närmast kollapsat, nya demokratier i gamla Östeuropa har övergått till någon slags hybrid och nu har Sverige ett ”projektledarskap”.
Bo Nilsson
Var ska tågen gå?
Vad jag saknar i debatten om höghastighetståg (som ledaren 24/11) är själva sträckningen. Det verka vara självklart att spåren ska gå där nuvarande stambanor går, som i Skåne från Malmö via Lund till Hässleholm.
Men höghastighetståg är enbart till för persontransporter. Borde man inte då dra spåren via de större städerna där de förmodade passagerarna finns? I Skåne från Malmö till Kristianstad och inte till Hässleholm. Därefter till Växjö, Linköping och Stockholm.
När det gäller stationen i Lund är mitt förslag att lägga den ute vid Brunnshög. Det ger enkel tillgång till stationen för passagerare både i och utanför Lund.
Karl Fredrik Paul
Beslut i fel ordning.
Huvudledaren (24 /11) beskriver träffsäkert innebörden i Riksrevisionens rapport om planerna på höghastighetståg. Besluten har tagits i fel ordning. Lösningen har kommit först, därefter har problemen formulerats. Det är inte första gången omvälvande samhällsprojekt har drivits igenom eller föreslagits med bakvända argument som grund. Löntagarfonderna infördes med det främsta argumentet att ägarkoncentrationen i näringslivet är för stor. I själva verket var avsikten att löntagarna (fackföreningsrörelsen) ensamma skulle få det avgörande inflytandet i alla större företag. Satsningen på storskalig vindkraftutbyggnad 2009 påstods lösa ett problem som då inte ens fanns. Elförsörjningen beskrevs som otrygg och sårbar eftersom den ”bara” vilade på två ben, kärnkraft och vattenkraft. Tvärtom hade vi en trygg elförsörjning.
Einar Fjellman
Gå till toppen