Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Vi kvinnor i Libanon har brutit tabu efter tabu.”

Religion, kön och klass är ovidkommande. Något sådant har aldrig tidigare skett i mitt land, skriver Zoya Rouhana, en av Libanons mest erfarna kvinnorättsaktivister.

Protesterna är ledarlösa och därför inte heller beroende av mäns makt och pengar, skriver Zoya Rouhana.Bild: Bilal Hussein
Demonstrationerna i Libanon har pågått i över en månad och visar inga tecken på att avta. ”Revolutionen är en kvinna”, står det på plakaten och kvinnorna har gått i täten för protesterna sedan dag ett.
De hundratusentals människor som nu tågar sida vid sida på Libanons gator är ett tvärsnitt av befolkningen. Religion, kön och klass är ovidkommande. Något sådant har aldrig tidigare skett i mitt land. Protesterna är ledarlösa och därför inte heller beroende av mäns makt och pengar.
Demonstranterna vill att protesterna ska fortsätta att vara fredliga, och blotta närvaron av så många kvinnor på offentlig plats har en lugnande inverkan. Ibland har kvinnor medvetet gått främst i demonstationerna och på så sätt bildat en buffert mellan polis och säkerhetsstyrkor å ena sidan, och de manliga demonstranterna å andra, för att undvika att protesterna övergår i våld. Kvinnorna har också satt sig ner på gatan när protesterna har gått ut på att blockera trafiken.
Det är alltså för en gångs skull kvinnorna som står för säkerheten. Trakasserier som annars är vardagsmat för oss kvinnor i Libanon är nästan helt frånvarande under demonstrationerna.
Människor i mitt land protesterar för att de har tröttnat på korruptionen hos den styrande klassen som har lett till ekonomisk och social kris, åtstramningar och en skyhög arbetslöshet. De djupa ekonomiska orättvisorna i Libanon drabbar kvinnor och flickor extra hårt. De är de fattigaste på landsbygden, de svagaste flyktingarna, de mest utsatta gästarbetarna och i riskzonen för trafficking.
Libanons kvinnor utmanar därför patriarkatet på bred front. Vi kräver lika rättigheter för alla, även gästarbetare, lika lön, stopp för övergrepp, trakasserier och våld och stopp för de sekteristiska lagar som diskriminerar just kvinnor.
Det finns en uppfattning i omvärlden att vi kvinnor i Libanon åtnjuter större fri- och rättigheter än andra kvinnor i arabvärlden. Det stämmer inte. Kvinnor utgör 25 procent av arbetskraften och i World Economic Forums Global Gap Report, som listar kvinnors ekonomi, utbildning, hälsa och politiska inflytande, hamnar Libanon på plats 140 av 149 länder.
Libanons ojämställda lagstiftning är till nackdel för kvinnorna. Mödrar kan inte ge medborgarskap till sina makar och barn, faderns nationalitet styr. Våldtäkt inom äktenskapet räknas fortfarande inte som ett brott. År 2014 infördes visserligen en lag mot våld i hemmet, men den används sällan och det finns ingen minimiålder för äktenskap.
Jag var med och startade den första organisationen för våldsutsatta kvinnor i Libanon och har sett hur år av löften om förbättringar för kvinnor har resulterat i alldeles för få framsteg.
Tvister kring till exempel familjefrågor hanteras av någon av landets femton religiösa domstolar, beroende på vilken grupp man tillhör. Det betyder olika rättsskipning, ofta till nackdel för kvinnan vid arv, skilsmässa, underhåll, vårdnadsärenden och ofta straffrihet när en man utövar våld i en nära relation. Den libanesiska kvinnan styrs från vaggan till graven av den religiösa grupp hon är född i.
Under den senaste månaden av protester har vi kvinnor i Libanon brutit tabu efter tabu kring hur vi förväntas bete oss. Många unga libanesiska kvinnor har trätt fram som företrädare och uttolkare av vad som sker.
Efter knappt två veckors protester avgick Libanons premiärminister Saad Hariri den 29 oktober och lämnade efter sig ett maktvakuum som kan bli både en tillgång och ett hot mot säkerheten i landet. Jag ser inte hur Libanon ska kunna återvända till det stelbenta patriarkala och sekteristiska system som styrt oss i decennier. Ett av huvudkraven från Libanons feminister är att det avskaffas och att religiösa lagar ersätts med civila lagar som är lika för alla. Vi kommer inte att sluta protestera förrän vi har fått gehör för våra krav om jämställdhet för alla kvinnor.
Zoya Rouhana, grundade 1997 LECORWAW, den första organisationen i Libanon för våldsutsatta kvinnor och 2005 också KAFA som verkar för nya och förbättrade lagförslag mot våld i hemmet, exploatering av kvinnor och trafficking
Översättning: Anna-Carin Hall
RAPPORT

Motstånd mot jämställdhet

Organisationen Kvinna till Kvinna presenterar idag i Stockholm en rapport kring motstånd mot jämställdhet i världen. Zoya Rouhana är inbjuden för att tala om situationen i Libanon.

Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen