Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Ilskan ska riktas mot politikerna som i många fall skär i skolverksamheten

Det råder ingen tvekan om vad regering och riksdag lagt för ansvar på oss som arbetar med barn och unga i skolans värld, skriver Tomas Antonsson.Bild: JESSICA GOW / TT
Svar till Alice Thern, Sydsvenskan 24 november.
Arbetar du i skolan måste du vara redo att ta ansvar för hur eleverna mår. Alice Thern har helt rätt när hon skriver att lärare och annan skolpersonal har ett ansvar för hur eleverna mår. Alla vi som arbetar i skolan har ett långtgående ansvar för elevernas mående, och jag vill bestämt hävda att den stora majoriteten av landets lärare är villiga att ta det ansvaret. Som allra närmast eleverna har vi en särskilt viktig funktion i att uppmärksamma eventuella missförhållanden.
Vi har i Sverige dessutom en tydlig lagstiftning på området. I socialtjänstlagen regleras lärares anmälningsplikt. Den säger tydligt att all personal som arbetar i skolan har en skyldighet att anmäla om ett barn far illa, även i de fall det endast rör sig om en misstanke.
Skolan har utöver det ett långtgående tillsynsansvar som regleras i skollag och genom Skolverket. Där fastställs att det är skolans ansvar att eleverna får den tillsyn de behöver, att de inte skadas eller att de inte skadar andra. Tillsynsplikten är gällande under hela skoldagen, och sträcker sig dessutom i vissa fall ännu längre. Det råder alltså ingen tvekan om vad regering och riksdag lagt för ansvar på oss som arbetar med barn och unga i skolans värld.
Men en god elevhälsa bygger också på ett fungerande elevhälsoarbete. Lärare är utbildade i att utbilda. Kuratorer och psykologer har en annan utbildning och ett annat uppdrag.
Sydsvenskan har på ett förtjänstfullt sätt detaljerat redovisat hur kommun efter kommun gör stora nedskärningar på skolans område, med högst kännbara konsekvenser för verksamheten. Klasser blir allt större och skolor runtom i landet tvingas skära ner på kuratorer och övrig elevhälsopersonal, på elevassistenter och på lärare. Med varje tjänst som ”effektiviseras bort” inom skolans värld ökar svårigheterna för oss på golvet att upprätthålla den lagstiftning som finns till för att skydda Sveriges elever från missförhållanden.
Samtidigt som riksdag och regering skickar ut det ena riktade statsbidraget efter det andra i syftet att säkerställa en fungerande och likvärdig verksamhet beslutar kommun efter kommun om ytterligare nedskärningar, inte sällan med indragna statsbidrag som omedelbar konsekvens. Argumenten är alltså inte riktade mot Alice Thern och hennes påståenden, utan snarare mot de kommunpolitiker som runtom i vårt avlånga land beslutar om drastiskt minskade anslag till ett av samhällets viktigaste uppdrag. Jag väntar fortfarande på att ansvariga politiker på nationell nivå inser omöjligheten i en kommunalt finansierad verksamhet och faktiskt driver ett återförstatligande av skolan, som ett första steg till en nödvändig uppgradering av en av samhällets viktigaste verksamheter.
Under tiden kommer jag tillsammans med mina kollegor fortsätta göra allt jag kan för att fullt ut se varje elev vi möter i vårt dagliga arbete.
Tomas Antonsson Leg. Lärare His/Sh/Mu, förstelärare och bitr. kommunombud för Lärarnas Riksförbund.
Gå till toppen