”Grönsaksspaghetti är gott!” kluckar Daniel Tiger i det populära barnprogrammet ”Daniel Tigers kvarter”. Daniel Tiger är duktig. Han delar ut blommor till hela stan, och hjälper brevbäraren med posten. Och trots att han är tecknad så blir jag orolig för honom. Han möter hela tiden blicken på oss tittare, som för att se till att vi verkligen hänger med. Och varför kallar han sin grotta för ”låtsas-grotta”? Barn brukar väl inte se sin lek utifrån på det sättet. Redan i introt sätts den vedervärdiga tonen: ”Underbar dag i mitt kvarter, underbar dag att bli vänner. Nu tycker jag att du och jag också kan bli vänner”. Men lilla Daniel, du vet inte vem jag är, vi måste inte bli vänner.