Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Jag var en sandpappersfuskare, men jag slapp i alla fall dokumentera det

Hur lär man sig som barn att urskilja vad som är viktigt när beskrivningen av en slöjdlektion tillmäts större vikt än det hantverksmässiga skapandet? Det undrar Julius Lindeberg.Bild: Anders Wiklund/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag minns lektionerna i trä- och metallslöjd. Johannesskolan, Malmö 1985, varvsnedläggning och utflyttningskommun. Svarven, detta monster. Svarven, det kunde gå riktigt illa. Särskilt om man glömde att ta av eventuella ringar. Detta illustrerades av en bild uppsatt av vår lärare. Ett finger med ringen kvar men utan tillhörande hand. Avslitet således. Jag minns doften av sågspån.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen