Eva Nordmark (S) pressades om förändringarna av Arbetsförmedlingen i SVT:s Agenda. Men arbetsmarknadsministern kunde inte svara ja eller nej på frågan om reformen ska genomföras som planerat. Så är det rimligaste svaret kanske också nja.

Att Arbetsförmedlingen, AF, behöver reformeras råder det ingen tvekan om. Myndigheten har länge framstått som en byråkratisk koloss. Det var mot den bakgrunden som S, MP, C och L enades i 73-punktsöverenskommelsen om att göra om verksamheten. Privata aktörer ska ta över uppgiften att hjälpa arbetssökande till nya jobb medan AF främst ska stå för samordnings- och kontrollfunktioner.

Hela processen ska enligt överenskommelsen vara slutförd under 2021. Däri ligger problemet. Varningar har haglat om riskerna det medför att omorganisera AF så fort. Senast från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som på måndagen presenterade en rapport om konsekvenser inom bristyrken. I omställningen riskerar vissa arbetsmarknadsutbildningar att krympa eller försvinna, menar SKR. Hårdast befaras det slå mot transport- och industribranschen.

"Samtidigt som bristen på kompetens ökar, riskerar mängden utbildningsplatser att minska över tid. Det är oroväckande matematik", heter det i rapporten.

Det handlar inte bara om framtida effekter. Häromveckan vittnade SKR om att det redan uppstått problem med ansvarsfördelning och handläggningstider i spåren av reformen. Efter nedläggningsbeslut till hundratals lokalkontor och uppsägningsbesked till tusentals anställda är AF-verksamheten inte längre vad den var. Med stigande arbetslöshet leder detta i förlängningen till en ökning av kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd.

Även i en rapport från AF sägs förändringstakten inom verksamheten medföra särskilda risker. Då borde det vara läge att bromsa processen. Viktigast är trots allt inte att den går fort, utan att den blir rätt för arbetsmarknaden. Och Nordmark har så smått börjat treva mot bromspedalen efter Vänsterpartiets hårda utspel nyligen.

V-ledaren Jonas Sjöstedt ställde ultimatum: regeringen måste backa på flera punkter i AF-reformen. Annars kontaktar han Moderaterna i avsikt att gemensamt väcka misstroende mot Nordmark.

Vänsterpartiet kräver bland annat att AF ska få mer pengar och även fortsatt ha kontor över hela landet. Vidare måste kostnadsberäkningar och övergångsplaner tas fram och stödet säkras till funktionshindrade, menar Sjöstedt.

Regeringen svarade i torsdags med att föra över 900 miljoner kronor av kvarvarande medel till nästa års AF-budget. Samtidigt sades att myndigheten ska få i uppdrag att stärka sin närvaro lokalt.

Om detta räcker för att blidka Vänsterpartiet återstår ännu att se. Det var förstås ett viktigt skäl till att Nordmark svarade som hon gjorde i Agenda. Ett rakt ja på frågan om reformen ska genomföras som planerat hade kunnat öka risken för misstroende. Och ett rakt nej hade äventyrat fyrpartiöverenskommelsen som regeringen är beroende av.

Frågan om att reformera AF har drivits av Centerpartiet som knappast lär gå med på att göra helt om.

Visst är det pikant att C motiverade regeringsuppgörelsen som ett sätt att hålla V borta från inflytande. Nu kan det likväl bli V som bromsar en centerpartistisk paradreform. Men det är inte svårt att se värre scenarier. Att misstroendehotet kan bli skarpt beror trots allt att på att reformtempot verkar oansvarigt högt ur såväl vänster- som högerperspektiv. Inte vill väl C-företrädarna gå till val som huvudansvariga för ett arbetsmarknadspolitiskt fiasko?

"Jag tänker inte hasta igenom en reform där vi inte tar ansvar för skattebetalarnas pengar", säger Eva Nordmark.