Jag har börjat vandra Skåneleden. Den bjuder på 118 vindlande vackra mil och enastående variationsrikedom. Klitter och strandängar, horstar och fälader, bokskog och lerjordar, åsar och sänkor. Den som tror att Skåne är platt har aldrig varit öster om Lund, norr om Bjärred.

Senaste etappen gick över Måryd, nära Torna Hällestad. Det blev naturreservat 1989 och ansluter till ett par andra skyddade områden, varav Skrylle är det kanske mest kända. Hit kommer runt en miljon friluftsbesökare varje år.

Måryd är sedan 2004 också ett så kallat Natura 2000-område. Det innebär att svenska staten har förbundit sig gentemot EU att extra nogsamt skydda arter och naturtyper som anses särskilt attraktiva ur ett europeiskt perspektiv. Den biologiska mångfalden ska främjas. I Sverige finns runt 4 000 Natura 2000-områden. Att Måryd blev ett av dem är lätt att förstå när man vandrar bland lövträd som brinner i höstens färger, kärr och dammar. Men Måryd är en ansatt idyll, en vanskött idyll. Granne, kant i kant, ligger nämligen ett omfattande stenbrott – Skrylletäkten – 75 meter djupt, 46 hektar stort. Skadorna från den verksamheten är betydande. Där vill bolaget nu utvidga.

I en skarp skrivelse till länsstyrelsen, som ansvarar för tillsynen, kräver Naturskyddsföreningen i Lund tvärtom att det befintliga tillståndet för stenbrytningen ska återkallas. Sjunkande grundvattennivåer har torrlagt rikkärr och eroderat fuktighetsberoende växtlighet. Majvivekärr har gått förlorade. Vattnet som runnit ner i stenbrottet pumpas tillbaka – men då kontaminerat av sprängmedelsrester. Näringsfattiga marker, grund för känsliga mossor och rödlistade arter, får ta emot nitrathaltigt vatten. Kaveldunet breder ut sig.

Naturskyddsföreningens inlaga är en lång anklagelseakt över många års missförhållanden. Den står i bjärt kontrast till den starkt friserade beskrivning som NCC, bolaget som bryter stenen i Skrylle, för fram i sin färska ansökan till Mark- och Miljödomstolen.

Bolaget erkänner visserligen att det kan finnas risker för påverkan på Natura 2000-området. Men NCC anser sig genom åren ha byggt upp sådan kompetens att man kan fortsätta att bedriva verksamheten i stenbrottet utan några egentliga konsekvenser för intilliggande områden. Några torrlagda kärr eller någon åverkan på Måryd vidgår NCC inte.

Länsstyrelsen har genom åren visat en häpnadsväckande fördragsamhet – för att inte säga flathet – vad gäller just skadorna på Måryd. Man behöver inte vara miljöaktivist för att undra varför riksintresset sten alltid trumfar riksintressena naturskydd och friluftsliv: Lunds kommunpolitiker har till exempel i mer än 20 år pläderat för att stenbrottet i Skrylle ska stänga. Men industrin har haft företräde.

Kanske blåser andra vindar nu. I dagarna satte länsstyrelsen ner foten och avrådde från förlängt tillstånd för stenbrottet i Veberöd på grund av dess skadliga miljöpåverkan.

Detsamma bör länsstyrelsen göra med den ansökan NCC nu lämnat in om Skrylletäkten.