Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En kärleksförklaring till Bergsgatan

Sara Berg bevittnar ”The road we walk” – ett bokslut över en epok.

Interiör från Jalla Jalla på Bergsgatan i Malmö.Bild: Absurdum
Har du sett Malmö, så har du sett världen – och har du sett Bergsgatan, så har du sett Malmö. Här finns hela världen och här rör sig människor vid alla tider på dygnet. Folk kör för fort i för dyra bilar, säljer och köper falafel, går till och från klubben, jobbar och bor. Någon har blivit förälskad, någon har blivit mördad.
När den fria gruppen Absurdum – Temporary Art sätter upp föreställningen ”The road we walk” på Inkonst, är det en kärleksförklaring till Bergsgatans brokighet. Det är ett körverk av röster som delar med sig av sina känslor för och erfarenheter av denna bortprioriterade paradgata. Den som hade kunnat vara som Göteborgs Avenyn, men som nu inte ens får några juldekorationer av Malmö stad, som en av rösterna säger.
Manuset bygger på intervjuer med de personer som arbetar längs gatan, människor som sällan annars får komma till tals, och kretsar kring samma fråga: ”Hur hamnade du här?”
Vi får höra berättelser om slingriga livsvägar, drömmar om någonting annat, hopp om att det inte är för sent, men också om glädjen över att ha en plats i tillvaron, om gemenskap och frihet. Vissa historier läses upp av de båda skådespelarna Anna Kubista Löfman och Ulas Rimdey, som själva jobbar på krogar längs gatan, medan andra har spelats in. I bakgrunden visas platsspecifika bilder. Det blir en dynamisk presentation, som illustrerar det myller av människor som befinner sig här. Många passerar, få stannar kvar.
Bergsgatan är gränsen mellan natt och dag, dygnet runt-öppna butiker och snabbmatsställen, bageriet med morgonfrallorna, bussar och torghandel. Bergsgatan är att mötas utanför Intergrill, ”where the should-have-beens, mix with the never-wills”, för att citera The Fine Arts Showcase i låten ”Chemical girl”.
Det mest fascinerande med gatan är kanske att den aldrig ens har varit i närheten av att gentrifieras. Den är fortfarande full av falafel, thaimat, pizza, e-cigg och butiker som man aldrig hade kunnat tro skulle gå runt. Den är spretig och oförutsägbar.
Beskrivningen av området som ”Malmös Kreuzberg” återkommer bland rösterna. Är det de låga priserna? Det lite skeva och eftersatta? Kanske inte så länge till; nästa år införs hastighetsdämpande åtgärder på gatan, boende i de nybyggda bostadsrätterna runt hörnet klagar på ljudet från konsertlokalen intill och snart flyttar spelföretaget Massive in i ett helt kvarter. Än så länge är tegelhuset en graffititäckt byggarbetsplats, men sen då? Är detta början på en ny era? Och vill vi ens bevara Bergsgatan som den är idag?
Inte ens Kreuzberg är ju som Kreuzberg var förr; idag har trendiga restauranger, livsstilsbutiker och medvetna specialkaffebarer gett området ett estetiskt lyft. Med det i åtanke är ”The road we walk” kanske inte bara en hyllning till Bergsgatan, utan även ett bokslut över en epok.
”The road we walk” spelas på Inkonst i Malmö, t o m 5/12.
Gå till toppen