Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Sven Rosqvist

Som tidigare meddelats har Sven Rosqvist, Limhamn, avlidit i en ålder av 79 år. Närmast sörjande är hustrun Kerstin och barnen Rickard och Helen och barnbarnen.

Sven har bott i sitt föräldrahem på Smala gränd största delen av sitt liv. Eftersom han var en (gammal) Limhamnare hade han många roliga episoder att berätta om som hänt genom åren, till exempel när han var privatchaufför för direktörerna på Cementa.
Han var väldigt glad när han fick höra att det gått bra för barn och barnbarn och de nått sina mål.
Sven och hans gode vän Martin började arbeta i Kalkbrottet där de körde truck. Detta var på 1960-talet det var på den tiden som vi började umgås med familjerna. Den vänskapen förblev i alla år.
Sven tröttnade på Kalkbrottet, de skaffade en affär med fiskar, fåglar och andra små djur: "SvenZoo". Han visade gärna sina djur och berättade när det kom något nytt i affären.
När man kom till Sven och Kerstin på Smala gränd mottogs man alltid med en stor bamsekram och ett glatt leende. Sven älskade musik han hade alltid en sång på gång. Han hade en stor skivsamling. Yngve Stoor låg honom varmt om hjärtat. Sven älskade god mat, han ville gärna ha ett finger med i köket och sätta krydda på maten.
När han tyckte det var tid att gå i pension stängde han sin älskade butik. Han började gå på gympa och simmade på Kockums fritid, många har nog sett honom spela boule på Limhamns Torg.
På sommaren turades vi om att packa en picknickkorg och gjorde små utflykter runt om i Skåne. De dagarna avslutades med en god måltid på Linnégatan eller Smala gränd där det grillades. Kvällarna avslutades alltid med ett parti kortspel och som Sven alltid sa: "nu får vi ha en liten (grooog)".
Vi har också gjort några resor utanför Sveriges gränser. Resan till Skagen glömmer vi aldrig.
Vi gjorde även en resa till Wien. Eftersom vi känner till staden skulle vi visa runt. Då hade Sven en speciell plats han ville besöka. Det var där filmen Tredje Mannen med Orson Wells spelades in, det var i kloakerna i Wien och där fick Sven gå ner, det var höjdpunkt för honom.
När vi gjorde en gemensam resa till Bohuslän hade Sven svårt att gå bland klipporna. Med tiden tog sjukdomen över.
Våra tankar går till Kerstin och övriga familjen. Saknaden är stor. Sven kommer för alltid att finnas som den glade och gode vännen.
Vännerna
Ann-Mari och Martin Nilsson
Gå till toppen