Bland liljekonvaljerna har flygplanen kraschat. Fast inte ens fasanen som struttar vid åkerkanten verkar lägga märke till dem. Det är kanske inte så konstigt när jakthundarna kommer flåsande över fältet i Emil Z Ekbergs tecknade collage. Jag snubblar med blicken över planens metallkroppar, som tycks ha slungats dit från en annan dimension. Det är typiskt för hur han arbetar. Hans bilder låter sig inte avkodas med ett ögonkast. Ju längre du tittar, desto mer osäkert är det hur allt hänger ihop. Skalor förskjuts och tidsaxlar kolliderar i motiven där oväntade inslag dyker upp. Bakom skogens myrstack står trupperna redo, som vore de gengångare från Napoleonkrigens tidevarv. Det mörkt skruvade är aldrig långt borta. I flocken av fiskmåsar som kretsar kring klippbranten får jag syn på fåren som hjälplöst och förvånat faller mot sin död.