Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Carl Rudbeck: ”Vi håller på att bli avtrubbade av att ständigt översköljas av nyheter.”

Bild: Erik Nylund
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Numera har vi tillgång till information som aldrig förr. Nyhetscykeln pågår hela tiden, dygnet runt, året runt. Den som vill kan se viktiga händelser i realtid. När politikens stora män och kvinnor talar så gör de det i min tv, om jag nu har gjort mig omaket att skaffa några utländska kanaler.
Det kan ofta vara intressant och signifikativt att hoppa mellan kanalerna. BBC och CNN är på plats och sänder direkt inte bara från katastrofer och oroshärdar utan också presskonferenser från när och fjärran. De senaste veckorna har vi i direktsändning kunnat följa förhören om eventuell riksrätt mot president Trump, ett drama som har överträffat populära tv-serier i spänning och i uppfriskande verbalt våld. Skarpa hjärnor på båda sidor har gjort sitt bästa för att misstänkliggöra motståndarsidan. Det har varit förstklassig underhållning. Med det menar jag inget nedsättande. Om politiken också har ett underhållningsvärde blir vi alla mer engagerade.
Den svenska statliga – ja, jag vet, formellt är den inte statlig men fungerar som etablissemangets megafon – public service har förstås inte sänt, men det är inget att förvåna sig över. Dess syfte är numera att göra oss alla till fogliga byfånar som villigt tvångsmatas med de för dagen mest gångbara åsikterna. I och för sig har jag inget problem med det – mitt problem är att jag via skattsedeln tvingas att betala för eländet.
Så för dem som är intresserade av vad som pågår runt omkring oss har världen aldrig varit bättre. Ingen kan längre skylla på okunnighet. En smartphone eller en Ipad ger oss tillgång till hela världen på ett sätt som för några få årtionden sedan hade framstått som rena rama science fiction.
Om detta är uppsidan så finns det också en nedsida. Vi håller på att bli avtrubbade av att ständigt översköljas av nyheter. Risken är att vi numera behandlar nyheter som ett slags ljudkuliss, de blir till skvalnyheter där bara de som har till yrke att bevaka omvärlden kan skilja viktigt från oviktigt, riktiga nyheter från fake news. Uppmärksamheten och urskiljningsförmågan tynar bort i det ständiga mediebruset. Allting, stort som smått, låter till slut likadant.
Det finns nog ingen bra lösning för att komma till rätta med detta. Det är snarare så att många möjliga lösningar är värre än själva åkomman. De stora mediehusen och hybrider som Google och Facebook har möjligen ett ansvar. Men att med statliga medel kontrollera dem och hålla dem ansvariga blir lätt första steget mot censur av kontroversiella åsikter.
Mitt förvisso otidsenliga förslag är att lägga ansvaret på individen. Vi kan ju faktiskt fritt välja vad vi läser och vad vi tittar på. Framför allt har historien lärt oss att vi med näbbar och klor måste slåss mot varje försök att ovanifrån – även om det sker i bästa välmening – reglera vår mediekonsumtion. Kanske går några av oss omkring som avtrubbade zombies, men hellre det än att låta staten styra våra tankar i politiskt korrekta banor.
Gå till toppen