Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Passion med kvinnlig blick i ny kärleksfilm

Golden Globe-nominerade ”Porträtt av en kvinna i brand” är en kostymfilm gjord med kvinnlig blick, nästan helt utan män.
– Man behöver inte berätta om patriarkatet genom att porträttera det, säger den franska regissören Céline Sciamma.

Regissören Céline Sciamma var tidigare i år hedersgäst vid Stockholms filmfestival. Nu är hennes "Porträtt av en kvinna i brand" premiäraktuell på svenska biografer. Arkvibild.Bild: Pontus Lundahl/TT
Hon ville skapa en levande och passionerad kärlekshistoria när hon skulle göra sin fjärde långfilm. På fredagen får den svensk biopremiär men strax efter världspremiären i Cannes i våras satt hon på en sval terrass ovanför Croisettens myller och förklarade för en grupp internationella journalister om sina inspirationskällor. Favoriterna i genren är ”Titanic”, ”Carol” och ”Mulholland Drive”.
– ”Titanic” har samma struktur som ”Porträtt av en kvinna i brand”. Det börjar med en flashback med en intensiv kärlekshistoria, som blir kort. I slutändan uppstår stor frigörelse för rollfiguren som lämnas kvar, säger hon glatt.
Filmen utspelas på 1760-talet vid den vindpinade kusten i Bretagne. Den handlar om den kvinnliga konstnären Marianne (Noémie Merlant) som får i uppdrag att måla av den unga adelsdamen Héloïse (Adèle Haenel), som ska giftas bort mot sin vilja.
Marianne tvingas måla i smyg, hon iakttar Héloïse på dagarna och målar sedan ur minnet på kvällarna. De många blickarna som utväxlas, medvetet och i smyg, utgör en stor del av den växande spänning som kulminerar i förälskelse och passion.
Män förekommer knappt i det vackra kostymdramat, som fokuserar på systerskap, de ”kloka gummor” som finns i alla kulturer, kunskap och kvinnliga erfarenheter som raderats genom historien. Det handlar också om konstnärligt skapande, framför allt gör den upp med idén om ”musan”.
– Det är ett fint ord istället för att säga ”samarbete”. Filmen är besatt av tanken på jämlikhet. Det handlar mycket om att titta på varandra på ett horisontellt sätt.
Att bryta mot konventionerna är en viktig drivkraft för Céline Sciamma.
– Jag ville inte berätta en historia om ”det omöjliga” eller om patriarkatet genom att porträttera det. Jag ville att filmen skulle kännas upplyftande. Det handlar om vad man placerar inne i bilden och vad man lämnar utanför den, säger hon och fortsätter:
– Hela projektet handlar om att skapa bilder som vi saknar i vår kultur, som vi inte har sett. Men filmen är lekfull, den är inte kall eller teoretisk, den är en riktig åktur. Så ska filmer vara, säger Céline Sciamma.
TT: Är du influerad av Ingmar Bergman?
– Ja, det är faktiskt första gången som jag citerar en annan filmskapare, jag har två tagningar som jag kopierat direkt från ”Persona”. Han är en av de största skildrarna av kvinnlig interaktion. Jag brukar inte titta på film när jag gör mina egna men den här gången tittade jag på en del Bergman, säger hon och utbrister:
– Två kvinnor på en ö, kom igen!
Fakta

Céline Sciamma

Född: 1978 utanför Paris.

Familj: Är tillsammans med skådespelaren Adèle Haenel.

Filmografi i urval: Debuterade med "Water Lilies" (2007) som handlar om några tonårstjejers sexuella uppvaknande. Har också gjort "Tomboy" (2012) och "Girlhood" (2016) som utspelar sig bland unga människor som försöker hitta sig själva.

Aktuell: Med "Porträtt av en kvinna i brand", som får svensk biopremiär 13 december.

Gå till toppen