En reaktion på Ida Axelssons artikel, om hur kan det fortsätta år efter år med den öppna knarkförsäljningen på Norra Parkgatan. Vill med detta visa att jag håller med henne till 110 procent. Själv bor jag inte 180 meter bort från denna gata, utan endast 18 meter upp i ett hus vid Norra Parkgatan!

Jag kan börja med en fråga: Var är polisen som mitt i gatan står? Det är inte ofta jag ser några gående poliser i vår stad, ej heller cyklande eller i bil. Detta med tanke på att jag själv cyklar i Malmö med omgivningar i så där tio mil per vecka. Med andra ord, jag saknar er poliser på våra gator och torg. Dock ser jag under de senaste veckorna fler poliser på bland annat Möllevångstorget. Men det har förmodligen att göra med årstiden, det har blivit lite mer ”Rimfrost” i Malmö nu för tiden!

Drogförsäljningen fortsätter på våra gator och torg. Det känns som om det är ett naturligt inslag i vår vardag idag. Själv bor jag vid Folkets park. Här pågår det försäljning varje dag under veckans alla sju dagar. Dag som natt. Hur svårt kan det vara att få bort dessa cyklande män från gatan? Jag vet att man bara flyttar problemet någon annanstans. Men med tanke på att just på denna gata finns en grundskola och ett dagis, inte bör utan ska detta problem lösas här och nu. Allra mest besviken är jag egentligen på alla köparna av dessa preparat. Det är mest unga män och kvinnor som är och handlar dessa droger. Hade alla ni slutat att köpa dessa droger, då hade också försäljningen försvunnit av sig själv. Inga köpare, inga försäljare!

Polisen säger hela tiden att det är just knarkhandeln som ligger bakom de flesta brott i vår stad. Att unga män skjuter ihjäl varandra stup i kvarten är egentligen helt obegripligt. När sedan polisen behöver hjälp med att lösa dessa fruktansvärda brott, då vill ingen öppna munnen. Det pratas alltid om detta utanförskap, men någon gång till sist måste väl dessa individer förstå att de också ingår i ett normalt samhälle. Sluta med detta skjutande nu.

Att skolan och sjukvården har stora problem idag är välkänt för alla. Här måste vi alla hjälpas åt. Föräldrar måste engagera sig mycket mer för sina barns skolgång. Det är i skolans värld som kommunen ska lägga sitt förebyggande arbete. Här pratar vi om lågstadieelever (7–9-åringar), så de inte hamnar på fel väg i samhället. Vad det gäller sjukvården och dess akutmottagningar, där är det de som behöver vård som ska vara och ingen annan.

Jag tror fortfarande på mitt Malmö. Men tiden börjar rinna ut. Det är verkligen hög tid för alla att försöka komma tillrätta med alla de problem som finns i vår stad.