Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mattias Oscarsson: Kris i svensk film – dags för Anna Serner att avgå

”Vad fan får vi för pengarna? Tja, bland annat påkostade kalkoner som 'En jävla cirkus' och 'Eld & lågor', en förtäckt reklamfilm för Gröna Lund. Och en Tomas Ledin-musikal 'En del av mitt hjärta', 10 miljoner i stödpengar, som får premiär på juldagen. Filminstitutet har ett ganska egensinnigt sätt att tolka sitt uppdrag 'att främja värdefull svensk filmproduktion'.” Mattias Oscarsson skriver om den svenska filmen under 10-talet.

”En man som heter Ove”, ”The square”, ”Återträffen” och ”Sameblod”.Bild: SF Film Tri Art Film Nordisk Film
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Hur ska man ringa in svensk film under 2010-talet? Låt oss kalla den genreöverskridande. Delvis en finkulturell hjältesaga: Ruben Östlunds, Roy Anderssons och Malik Bendjellouls internationella priser. Delvis en folkhemsnostalgisk gubbkomedi: de sanslösa besökssiffrorna för ”Hundraåringen” och ”En man som heter Ove”, som båda tog sig in på tio i topp över de mest sedda svenska biofilmerna någonsin. Delvis ett drama: kontroverserna kring filmer som ”Call girl”, ”Play”, ”Flocken”, ”Monica Z” och ”Unga Astrid”. Delvis ett skämt: ”Sean Banan inuti Seanafrika” – en film så usel att publiken borde ha fått betalt.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen