Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”En ekologisk uppdatering av turistbranschen räcker inte. Ska vi kunna tackla klimatkrisen måste vi förändra vårt sociala och kulturella förhållande till resande.”

De förändringar klimatkrisen kräver handlar mer om människors beteende än om teknisk utveckling. Det skriver Dominic Lapointe, professor vid Université du Québec i Montréal där han leder en grupp som forskar kring turism och samhälle.

Vi måste utmana idén att en resa till en exklusiv destination på andra sidan jordklotet med fossilintensiva transportmedel är något åtråvärt, skriver Dominic Lapointe.Bild: Ove Jonsson
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Vintern och en rad helger är här. Som flyttfåglar drar semesterfirarna mot solen, sanden och släkten. Fritidsresandet ökar år för år. De välbärgade flyr kylan för sina hus i värmen. Andra sparar för att kunna resa bort på någon vecka.
Anledningarna till den internationella turismens rörlighet är skiftande och komplexa, men dess snabba tillväxt är starkt förknippad med flygresandet som bidrar till klimatkrisen. Greta Thunbergs resor med segelbåt över Atlanten nyligen är en utmaning som blixtbelyser frågan. De stora flygbolagens forsknings- och utvecklingsavdelningar förutspår att framtidens plan så småningom blir ”gröna”. Men de förändringar klimatkrisen kräver handlar mer om människors beteende än om teknisk utveckling.
Turismen är en gigantisk industri. Enligt en forsknings- och utvecklingsrapport från FN:s organisation för internationell turism anlände 1,3 miljarder internationella turister runt om i världen till sina destinationer 2017. Över hälften, 57 procent, använde flyg för att nå sina mål. Till det kommer inrikesresandet som gör turismen än mer omfattande.
Manfred Lenzen, professor i hållbarhet vid Sydneys universitet, och hans medarbetare uppskattar i en nyligen publicerad rapport att turism orsakar 8 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Frågan är hur människan ska kunna anpassa sitt resande till vad klimatet tål.
Turistindustrin brukar framhålla ekologisk uppgradering som en av lösningarna och menar grönare hotell, flyg, kryssningsfartyg etcetera. Utbudet har redan mångdubblats av klimatrelaterade miljömärkningar och nischprodukter som ekoturism, hållbar turism, blå flagg,green keyoch många fler enligt organisationen Ecolabel Index. Men effekterna är klena, bland annat på grund av den oavbrutna tillväxten inom internationell turism.
Mellan åren 2009 och 2013 minskade koldioxidutsläppen från turismen med 12,9 procent, men förbättringen slukades av det ökade resandet och resultatet blev istället att utsläppen ökade med 14 procent globalt under samma period. Utan att förminska värdet av ansträngningarna för att minska utsläppen, så understryker siffrorna att en ekologisk uppdatering av turistbranschen inte räcker till.
Ska vi kunna tackla klimatkrisen måste vi förändra vårt sociala och kulturella förhållande till resande.
Många har vänner, kolleger eller släktingar som kommer hem från exotiska resmål och berättar fantastiska historier. Under resans gång har de lagt ut paradisiska bilder på sociala medier. Reaktionerna brukar röra sig från avund till förtjusning och uttryckas i emojis och utrop.
En resa till andra sidan jordklotet höjer resenärens status. Den vilar på att resmålet är avlägset, svåråtkomligt eller mycket dyrt och därför bara tillgängligt för få. Kontakten med exotiska människor passar på flera sätt in i paradisschablonens ledighet och lättja, och rymmer den borgerliga fantasin om resenären som en person med tid och råd att insupa en plats och dess kultur.
Att vara en som reser några mil för att hälsa på en släkting eller delta i en lokal aktivitet eller ett evenemang ger inte alls samma status. Klimatet gör det nödvändigt att också uppfattningarna om status måste ställas på huvudet. Detta är ingen ny tanke.
Redan 1899 skrev sociologen och nationalekonomen Thorstein Veblen boken The Theory of the Leisure Class som kommer väl till pass nu. Boken diskuterar turism och status och är en kritisk skildring av överklassens konsumtion och affärsinriktning. Även vi måste utmana idén att konsumtion av det exotiska är statushöjande och att en resa till en exklusiv destination på andra sidan jordklotet med fossilintensiva transportmedel är något åtråvärt. Eller att det lokala är mindre värt än det exotiska.
Utmaningen ligger i att omforma våra uppfattningar om rörlighet, men också vårt förhållande till det främmande. Föreställningen om den exotiske andre är ett arv från kolonialtiden som fortfarande göder social orättvisa och ojämlikhet, och som genom resandet dessutom orsakar stora utsläpp av växthusgaser.
Dominic Lapointe, professor vid Université du Québec i Montréal i Kanada. Han leder Groupe de recherche et d’intervention tourisme, territoire et Société, forskningsgruppen för turism, territorier och samhälle.
Översättning: Karen Söderberg
Gå till toppen