Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Sveriges hantering av ensamkommande ungdomar är en total kontrast till julens kärleksbudskap

En jul med god mat och tända ljus. Och med en hemsk tanke om att en familjemedlem kanske inte får stanna i Sverige, skriver Maria Bohlin.Bild: PONTUS LUNDAHL / TT /
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag har firat julen som så många andra; med familj, god mat, gran och tända ljus. Detta år firar jag med syster, svåger och vuxna barn. Bland dessa finns också Hamid, 20 år (migrationsverket har godtyckligt bestämt hans ålder till 25 år). Hamid har blivit en familjemedlem, han har bott i sin svenska familj i snart fyra år. Han kom som ensamkommande från Afghanistan 2015. En femtedel av sitt liv har han bott i Sverige, lärt sig svenska närmast perfekt, kämpat med gymnasiestudier, jobbat heltid - och integrerats allt mer i det land som han hoppas ska bli hans. Han kommer med stor sannolikhet att utvisas, till ett för honom totalt främmande land, Afghanistan, ett av världens farligaste länder.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen