Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Sveriges hantering av ensamkommande ungdomar är en total kontrast till julens kärleksbudskap

En jul med god mat och tända ljus. Och med en hemsk tanke om att en familjemedlem kanske inte får stanna i Sverige, skriver Maria Bohlin.Bild: PONTUS LUNDAHL / TT /
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag har firat julen som så många andra; med familj, god mat, gran och tända ljus. Detta år firar jag med syster, svåger och vuxna barn. Bland dessa finns också Hamid, 20 år (migrationsverket har godtyckligt bestämt hans ålder till 25 år). Hamid har blivit en familjemedlem, han har bott i sin svenska familj i snart fyra år. Han kom som ensamkommande från Afghanistan 2015. En femtedel av sitt liv har han bott i Sverige, lärt sig svenska närmast perfekt, kämpat med gymnasiestudier, jobbat heltid - och integrerats allt mer i det land som han hoppas ska bli hans. Han kommer med stor sannolikhet att utvisas, till ett för honom totalt främmande land, Afghanistan, ett av världens farligaste länder.
Hamid är en del av vår gemenskap, och tanken att han inte får stanna är hemsk. Han känner inte en enda människa i Afghanistan. Julens budskap handlar om omsorg om våra medmänniskor. Sveriges hantering av de ensamkommande ungdomarna är en total kontrast till julens kärleksbudskap. Först när de kom, de flesta 2015, var bemötandet hyggligt, sen efterhand när åren går på grund av extrema handläggningstider från migrationsverkets sida, hårdnar attityden, från myndighetssverige och från politikerhåll. Rättsosäkerheten är häpnadsväckande. Godtyckligheten i hur ”ärenden”, alltså unga människor, bedöms av migrationsverket är skamlig. Utan underlag görs åldersbestämningar, unga ifrågasätts och misstänkliggörs i utredningar. Sverige är inte den rättsstat vi trodde.
Det kommer inte längre så många flyktingar till Sverige. Invandringspolitiken har ju stramats upp. Men här bor sedan flera år några tusen ungdomar. Att ge dem amnesti och en möjlighet att fortsätta sin integration här är ur ett humanistiskt perspektiv det enda rimliga. Krister Thelin, tidigare statssekreterare i justitiedepartementet och fd ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, twittrar 191220 om gymnasielagen: ”Lagen är en katastrof. Det finns bara en sak att göra: bita huvudet av skammen och besluta om en formell amnesti (för de ensamkommande från Afghanistan). Nuvarande situation är ovärdig”. Man kan bara hålla med. ”Bättre att rensa brädet. I ljuset av allt annat är det trots allt en begränsad grupp,” twittrar Thelin vidare.
Jag har genom åren i mitt arbete som läkare träffat många, många unga människor med psykisk ohälsa av olika slag. Att se förtvivlan hos de unga människor som nu sätts i förvar som om de vore kriminella och som tvingas ombord på chartrade plan till Kabul överträffar det mesta av lidande jag sett genom alla år som läkare.
Hamid fick fira ännu en jul med oss, sin svenska släkt. Vi berikas av hans person, så ung, så klok så erfaren, så tapper. Och så förtvivlad av den omänskliga situation han befinner sig i: hotet om utvisning. Kontrasten mot julens glada budskap är plågsam.
Måtte våra ansvariga politiker fatta klokare och mänskligare beslut 2020 och ge ungdomarna som bor i Sverige amnesti!
Maria Bohlin Läkare, Studenthälsan Lund
Gå till toppen