Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Traumat efter Utøya svävar över Jan Kjærstads roman

I “Berge” skildras ett terrordåd som leder tankarna till Utøya. Jan Kjærstads virtuosa roman får Eva Ström att tro på fiktionen igen.

Jan Kjærstad.Bild: Mimsy Møller

Jan Kjaerstad

Berge. Översättning Jens Hjälte. Atlantis.

”För en journalist är det inte bara en välsignelse att bo i ett lugnt och sansat samhälle av idel välstånd med ett förbannat begränsat händelseregister”, säger journalisten Ine Wang inledningsvis i Jan Kjærstads roman “Berge”. Men snart ska Ine få så mycket som hon tål av dramatik när Norge drabbas av ett bestialiskt terrordåd. Nej, det är inte Utøya som Kjærstad berättar om, utan ett fiktivt händelseförlopp, men som det så riktigt står i baksidestexten hade romanen inte kunnat skrivas utan Utøya. Detta trauma svävar över romanen som en sällsam dubbelexponering.
I “Berge” skildras hur den socialdemokratiske politikern Arve Storefjeld med älskarinna, hans dotter Gry, rörelsens kronprinsessa, hennes franske sambo och dennes lilla dotter hittas mördade med avskurna halsar i en sportstuga på Holmenkollen. Kjærstad låter tre personer berätta den ohyggliga historien ur olika perspektiv. Översättaren Jens Hjälte gör inga missar i samtidsprosan.
Först ut är Ine Wang, en journalist vars karriär gått i stå. Som nyhetsräv känner hon adrenalinet rusa i blodet när detaljerna om brottet blir kända och hon slukar tvångsmässigt varje detalj, samtidigt som hon noterar sin sensationslystnad. Med mästerskap beskriver Kjærstad hur motbjudande brott kan innebära stunder av euforisk nyhetsberusning – blixtsnabbt förmedlade via internet i realtid. När Ine får infallet att intervjua Berge, expojkvän till den mördade Gry, hettar det till än mer i prosan. Berge är en marginaliserad politiker ur pur socialdemokratisk adel, en isolerad person som driver en starkt partikritisk blogg. För att fullkomna bilden av en intelligent nörd är han dessutom en misslyckad författare till en rad besynnerliga noveller.
En äldre oförvitlig manlig domare är nästa jagberättare, en man som betraktar sig själv som en medelmåtta. Han fördriver sina ensamma kvällar med exklusiva drinkar på sin favoritbar medan han filosoferar över rättsväsendet. Ingen blir mer förvånad än han när han blir satt att döma i det stora terrorbrottsmålet, där Berge på grava indicier står anklagad för de fem morden.
Till sist får Berge själv ordet och Kjærstad följer honom under rättegången. Berge har inte erkänt och vägrar tala. Men är han skyldig? Och vad är i så fall motivet till brottet?
Är det ett utvidgat passionsbrott av en sviken älskare, eller ett politiskt brott som vill rikta sig mot demokratins kärna? Hela samhället kräver att Berge är skyldig och döms till lagens strängaste straff. Att en etnisk norrman begått dessa handlingar är en skymf mot hela nationen som längtar efter sin katarsis. Hur ska domaren kunna vara neutral och som rättvisans gudinna blind? Är det ställt utom allt rimlig tvivel att Berge är skyldig?
Kanske är skuldfrågan inte avgörande för Jan Kjærstad. Vad han skildrar är snarare skredet i samhället när det ofattbara händer, hur människor förhåller sig till extraordinära händelser, handfallna, uppskruvade, nyhetstörstande. Och också sensationslystna. Att skriva är att hålla domedag över sig själv, sade en gång den norske dramatikern Henrik Ibsen. Men ibland kan även att läsa vara att hålla domedag. Vilka reaktioner väcks i människor när ett terrorbrott sker?
Vad ska man med romaner till i vår tid, frågar Ine Wang inledningsvis när de dramatiska händelserna tumlar över henne. Bland annat för att bearbeta och belysa svårgenomträngliga och komplexa händelser är Kjærstads indirekta svar. I det som kallats “the golden age of non-fiction” har han skrivit en virtuos roman, med en hänförande fantasikraft. Jan Kjærstad får mig att tro på fiktionen igen, på dess styrka och nödvändighet.
Gå till toppen