Det som skulle bli en stor framgång blev något mycket mindre.
 Det brittiskaustraliensiska företaget Scandivanadium som letar efter grundämnet vanadin för att kunna producera långlivade batterier släppte nyligen en rapport till sina aktieägare. I rapporten redogör bolaget för resultatet av sina provborrningar i trakten av Hörby.

Den som läser rapporten förstår att borrningarna inte varit så framgångsrika som bolaget utmålat dem i Sverige.

Enligt den arbetsplan Scandivanadium i januari 2019 lämnade in till Bergsstaten, den myndighet som beslutar i ärenden som rör prospektering och utvinning av mineraler, skulle fem hål med ett maximalt djup på 125 meter borras upp under cirka 15 dagar i ett område vid Lyby mosse. När borrningarna väl kom igång i augusti visade det sig att den delen av alunskiffern som innehåller förhöjda halter vanadin inte kunde nås i två av borrhålen eftersom de skifferlagren var borteroderade, respektive låg så djupt att borrutrustningen inte räckte till. Dessutom lyckades Scandivanadium inte få upp en ostörd borrkärna i ett av de andra borrhålen. Bolaget genomförde därför två extra borrningar. Totalt blev det då sju borrningar. Borrningen drog också ut på tiden och avslutades i slutet av oktober.

Ett stort antal skifferprover från fem borrhål skickades fortlöpande för analys till ett laboratorium i Piteå. De första analysresultaten presenterades av Scandivanadium den 14 november, de fullständiga analysresultaten den 29 november, och den 18 december kom den senaste sammanställningen av borresultaten.

I de fem analyserade borrkärnorna finns två lager som kännetecknas av högre vanadinhalter. I dessa skifferlager varierar djupet ner till fyndigheterna kraftigt och ligger på mellan 35 och 90 meters djup. Att djupet varierar så kraftigt mellan närliggande borrkärnor, samt att fyndigheter saknas i en borrkärna och finns på mer än hundra meters djup i en annan visar på komplexa geologiska förhållanden.

De analyserade vanadinvärdena i de fem borrkärnorna ligger långt under de värden som bolaget hade förväntat sig. Enligt bolagets tidigare rapporter hoppades man på värden runt 0,5-0,8 procent vanadinpentoxid, medan värdena nu ligger i snitt på 0,39 procent baserat på alla lager med förhöjda vanadinhalter mellan cirka 35 och 95 meters djup i Lyby mosse.
 Scandivanadium har utifrån analysresultaten räknat ut att det kan finnas 61,8 miljoner ton alunskiffer med en vanadinpentoxidhalt på i snitt 0,39 procent inom det område där man har borrat. Det motsvarar 241 000 ton vanadinpentoxid.

Med hjälp av en tredimensionell modell uppskattar dessutom bolaget den förmodade mängden alunskiffer med förhöjda vanadinvärden utanför borrområdet till 55 miljoner ton, något som motsvarar 215 000 ton vanadinpentoxid. Den totala mängden vanadinpentoxid, alltså både den som beräknats utifrån borrkärneanalyser och den som gjorts utifrån modeller, ligger därför på 456 000 ton och inte på 116,9 miljoner ton, som olika svenska medier rapporterat.

Värdena baseras dessutom på ofullständiga data och osäkra beräkningar.
Scandivanadiums rapport visar att borrningarna i Lyby mosse inte var så lyckade som bolaget vill få allmänhet och politiker att tro.

Scandivanadiums planer för Lyby är enligt bolagets senaste rapport ett dagbrott med konventionella utvinningsmetoder och en underjordisk gruva för att komma åt djupliggande förekomster av vanadin. Det står i bjärt kontrast till det som bolagets vd har sagt till svenska massmedier, att delar av vanadinfyndigheten ligger för nära en bebyggelse för att kunna utvinnas.

Scandivanadium är duktigt på att marknadsföra sig. En charmoffensiv har nu inletts för att övertyga även Tomelillas och Simrishamns kommuner om provborrningarnas betydelse och vanadinets framtida möjligheter för östra Skåne. Alunskiffer innehåller dock många giftiga metaller och höga uranhalter. Historien har lärt oss att gruvor i alunskiffer innebär stora miljöproblem med obrukbar mark och förorenat grundvatten för lång tid framöver.

Barbara Wohlfarth, professor i kvartärgeologi vid Stockholms universitet och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien.

Svante Björck, professor emeritus i kvartärgeologi vid Lunds universitet och ledamot av Kungliga vetenskapsakademien.