Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mats Skogkär: För barnsligt om barnkonventionen.

Jämställdhets­minister Åsa Lindhagen (MP) hyllar barnkonventionen.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Barnkonventionen är sedan årsskiftet lag i Sverige. "Ett historiskt steg framåt för att tillgodose barns rättigheter och ge alla barn goda uppväxtvillkor", försäkrar jämställdhets­minister Åsa Lindhagen (MP).
I P1-morgon i torsdags gavs ordet till en som "har koll på det här med barnkonventionen", tredjeklassaren Ture:
"Det är till exempel att man får inte slå barn, barn ska inte jobba i stora fabriker, i gruvor, i grottor och sånt."
Ingen skugga ska falla över Ture. Men är detta inte att infantilisera en komplicerad fråga? Barnaga förbjöds 1979 och det är rätt länge sedan barn tvingades arbeta i gruvor i Sverige.
Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och åtog sig därmed att följa dess anda, om inte dess bokstav. Ändå kan nästan 10 procent av barnen i Sverige fortfarande räknas som fattiga, enligt Rädda Barnen. I Malmö är siffran cirka 25 procent. Det är knappast bristande lokal vilja att se till barnets bästa, som gör att Malmö sticker ut, utan andra faktorer, ekonomiska och sociala inte minst.
De juridiska experterna i lagrådet avrådde från att göra konventionen till lag. Flera andra tunga remissinstanser likaså. Det behövs knappast juristexamen för att inse att de allmänt hållna rättigheter som utlovas i konventionen blir ytterst svåra att tillämpa i enskilda fall.
Ture är ett barn. Den förmildrande omständigheten kan inte de politiker som röstade igenom denna illa genomtänkta lag hänvisa till.
Gå till toppen