Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

De gick själva på Östra skolan – och oroas över kommunens bostadsplaner

Eva Paulsson brukade hämta ved till lärarinnan, som bodde på skolan. Agne Andersson minns rektorn som brann för sin hembygd, och Sten Persson hur det var att stå i skamvrån.
En sak är de överens om: det kommer inte bli samma sak att driva skolmuseet på någon annan plats.

Agne Andersson och Sten Persson gick själva på Östra skolan, som numera är ett skolmuseum. De är inte förtjusta i planerna på att göra om byggnaderna till bostäder, även om kommunen har lovat att se till att museet kan flytta någon annanstans. ”Det ska ju vara på en plats som minner om den tiden”, säger Agne Andersson.Bild: Hussein El-alawi
Eva Paulsson har öppnat locket till en av de tidstypiska skolbänkarna. Hon plockar fram en penna som hon doppar i bläck, och börjar skriva med snirklig skrivstil.
– Om man tog för mycket bläck så blev det en plump.
Agne Andersson svänger med en pinne uppe vid katedern, medan Sten Persson har ställt sig i skamvrån.
– Här fick jag stå en gång, men jag minns inte riktigt varför. Alla skrattade, det var lite förnedrande.
Fakta

Östra skolan

1894 byggdes den äldsta delen av Östra skolan. 21 år senare stod den andra byggnaden klar med klassrum, lärarbostäder och gymnastiksal. Senare tillkom även bastubad och skolkök.

Efter att Nyvångsskolan färdigställdes på 1960-talet, togs Östra skolan så småningom ur bruk.

Läraren och rektorn Robert Kuuse samlade på sig olika föremål under sin tid på skolan. 1972 ställdes museet i ordning.

Alla tre gick de på Östra skolan i Löddeköpinge omkring 1950-talet. På schemat stod sådant som morgonandakt, talövning och skrivkunskap.
Eva Paulsson, som bodde precis i närheten, hade uppdraget att bära upp ved och köpa mjölk åt lärarinnan, som också bodde på skolan med sin make.
– Jag tyckte alltid att hon var så snäll, säger Eva Paulsson och minns fortfarande versen som lärarinnan skrev ner i hennes diktbok: "Rosor äro röda, violer äro blå. Smultron äro söta, och Eva liksaså.”
”Här är jag”, säger Eva Paulsson och pekar på ett av de många klassfoton som finns samlade på museet.Bild: Hussein El-alawi
Nu är den gamla skolan istället ett museum, där Eva Paulsson, Agne Andersson, Sten Persson och flera andra från hembygdsföreningen lägger ner många timmar. Det var den tidigare läraren och rektorn Robert Kuuse som förverkligade en dröm och startade museet på 70-talet.
– Han var en hembygdsvän ut i fingertopparna, säger Agne Andersson.
Skylten på katedern hade ett tydligt budskap till barnen.Bild: Hussein El-alawi
Här kan man bland annat titta på gamla skolfoton, och olika föremål från bygden. Såsom skolkatedern med skylten: "Missbruka icke Guds namn. Svär icke!" Och de många skolplanscherna – som föreställer allt från idylliska vårmotiv till bilder på en apa och en val.
– Barnen på den här tiden hade ju inte suttit och tittat på naturprogram på tv. De hade inte sett afrikanska eller asiatiska djur. När man fick se en apa så trodde man knappt sina ögon, säger Alf-Göran Rappner, som liksom Kristin Nilsson också är på plats när Sydsvenskan är på besök.
”Ser du släktskapet?” skämtar Sten Persson och visar upp en av de skolplanscher som användes för att lära barn om djur och natur.Bild: Hussein El-alawi
Förutom att hålla öppet hus några gånger om året, tar museet även emot skolklasser. Då får eleverna till exempel hålla på med huvudräkning eller skriva med stålpenna.
– En flicka sa "den här skolan hade jag velat gå på.” Vi har många roliga minnen från när barnen varit här, säger Eva Paulsson.
Men i framtiden ser det inte ut som att museet kan vara kvar i byggnaden. Kommunen har meddelat att de har planer på att göra om Östra skolan till bostäder. Museet ska istället få en annan lokal, men var är än så länge oklart.
– Det känns jättetråkigt, säger Eva Paulsson och får medhåll av de andra.
De gamla föremålen på museet är alla från Löddeköpinge, och många användes just på Östra skolan.Bild: Hussein El-alawi
De tror också att det kan bli svårt att hitta en ny, passande lokal i Löddeköpinge.
– Det ska ju vara på en plats som minner om den tiden, säger Agne Andersson och fortsätter:
– Den här byggnaden betyder mycket för oss. Man har ju varit här en tiondel av sitt liv.
Gå till toppen